Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Davison, Bogumil - De Broen - Defregger, Frans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fullständigt för smaken i Wien, hvarför
han begaf sig till München och Dresden.
I sist nämde stad stannade han från 1853
till 1864, under hvilken tid han också gaf
gästroller på andra stora tyska teatrar
och skapade sig ett betydande namn. Sist
nämda år lemnade han sin anställning vid
Dresdens kungl. teater och uppträdde
åter i Wien, då på Theater an der Wien,
samt i Berlins Schauspielhaus m. fl. scener
och förvärfvade sig nya lagrar, innan han
för alltid afstod från skådebanan. Död i
Dresden 1 febr. 1872.
Davison var en högst originel konstnärsföreteelse,
och hans polska ursprung tycks
hafva inverkat på det från vanligt tyskt
sätt afvikande spelet. Han sökte mera
sanning och natur än hvad fallet brukar
vara på den tyska scenen, men slog
kanske stundom öfver och var ej fri från
manér.
De Broen, var en i århundradets
början talrik skådespelarfamilj i Sverige. Den
förnämste af denna familj var Abraham
Isaaksson De Broen, hvilken nämnes
som Sveriges förste dramatiske konstnär
på sin tid. Han var född 1758 och
"förste aktör vid operan och dramatiska
teatern" 1781—1804. År 1795 fick han kungl.
privilegium att inrätta en teater på
Djurgården. Emedan han var anstäld vid den
kungl. scenen, så hade han i början icke
tillåtelse att spela på sin egen teater, men
1802 utverkades medgifvande dertill. Han
förlorade dock snart derefter minnet, drog
sig tillbaka från skådebanan och afled,
1804, i Linköping. Efter hans död öfvergick
Djurgårdsteaterns privilegium till
hans enka, Maria Elisabet Grund och
efter hennes frånfälle, 1809, till sonen
Johan Isaak De Broen, född 1783,
hvilken inrättade "Nya komiska teatern" på
Barnhusgården (nu platsen mellan
Drottninggatan och norra latinläroverket) i
Stockholm, som öppnades 1813. Isaak
De Broen dog 1814, och nyss nämde
teater hade då redan upphört, men
sommarteatern på Djurgården fortfor, först
under ledning i kort tid af enkefru
Christina Margaretha De Broen, född
Cederberg (sedan gift med skådespelaren
Christoffer Svanberg och afliden 1858) och
derefter under omvexlande föreståndare till
1863, då den sist qvarlefvande af
Abraham De Broens barn, Debora Aurora
Wildner, enka efter skådespelaren och
teaterdirektören C. Wildner, afled. Den
af Abraham De Broen uppförda bygnad
såldes på auktion och refs ned samt
lemnade rum för ett nytt teaterhus, som
bekostades af ett bolag. Bland öfriga
skådespelare och skådespelerskor af slägten
De Broen erinras två äldre döttrar af
Abraham, nämligen Maria Lovisa, som
lemnade teatern och gifte sig med J. F.
Kallerman, länsbokhållare i Vesterås län,
och Ulrika Charlotta, hvilken afled
redan 1803, samt Abrahams yngre son
Carl Gustaf, född 1794, som en tid var
styresman för ett eget teatersällskap, gift
med fru Gustafva Klingberg, enka efter
källarmästaren Klingberg d. ä. på Blå
Porten.
Defregger, Frans, en af de mest
framstående tyska genremålarne, hvilken
förvärfvat sig ett berömdt namn genom sin
mästerliga skildring af Tyroler-folklifvet.
Född 1835 i Stronach, uppväxte han vid
anblicken af en storartad bergnatur,
under sommaren vaktande hjordarne, under
vintern besökande skolan. Som gosse
formade han af deg allehanda figurer samt
klippte landskap m. m. i papper. Efter
faderns död 1857 måste han sjelf
öfvertaga gården, men hade så ringa lust
dertill att han sålde densamma och for till
Innsbruck, för att blifva bildhuggare. Men
då hans lärare fann att han hade ännu
större anlag för målning, rådde han
honom att begifva sig till München, der han
introducerade sin lärjunge (1860) hos Karl
Piloty. Men då hvarken den akademiska
undervisningen, ej heller Münchens
klimat behagade honom, styrde han kosan
till Paris, der han visserligen ej lärde
mycket, men likväl utbildade sin smak.
Sedan återvände han till hemmet och
gjorde studier, målade talrika porträtt af
bekanta och skapade "Den sårade tjuvskytten",
med hvilken han 1864 återvände till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
