- Project Runeberg -  Europas konstnärer /
124

(1887) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfforss, Lars Erik - Elfforss, Thérèse - Elmlund, Axel Vilhelm Julius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skådespelare. Bland hans mera framstående roller
kunna räknas Engelbrekt i "Engelbrekt
och hans dalkarlar". Tattarsven i
"Valborgsmässoaftonen", baron von
Emmerling i "Farliga tanten", Kolare-Knut i
"Döden fadder", Gustaf Stenbock i "Kung
Märta" och Nepomuk Blasius i "Den
ondes besegrare". Död i Vestervik den 23
juni 1869. Gift första gången med
skådespelerskan Johanna Enbom och andra
gången med Thérèse Öberg (se
nästföljande).

Elfforss, Thérèse, född Öberg,
skådespelerska, född i Stockholm den 30 nov.
1825. Föräldrar: bensvärtfabrikören
Anders Öberg och Maria Elisabeth
Kannström. Kom till kungl. teaterns
ballettskola 1837 och inskrefs två år derefter
som aktriselev. Engagerades 1842 vid
Lindebergska teatern i Stockholm, der
hon var, tills hon 1846 kom till L. E.
Elfforss’ sällskap. Koller: madame
Pompadour i "Narcisse Eameau", Margareta
Leyonhufvud i "Kung Märta", hertiginnan
de Tempe i "Benvenuto Cellini", Adrienne
Lecouvreur, baronessan de Saint-André i
"Sqvallerherrskapet i Pont-Arcy", Mutter
på Tuppen i "Fredman och Ulla
Winblad", m. fl. — Gift med L. E. Elfforss,
öfvertog hon efter hans död 1869
ledningen af hans teatersällskap ända till 1882,
då så väl hon sjelf som en stor del af
hennes sujetter öfvergingo till
skådespelaren August Lindbergs då nybildade
sällskap.

Elmlund, Axel Vilhelm Julius,
skådespelare, född i Stockholm den 12 april
1838; antogs till ballettelev vid kungl.
teatern vid tolf års ålder, tjenstgjorde
som figurant der 1855—1857, under
hvilken tid han också erhöll undervisning i
kungl. teaterns elevskola; anstäldes 1858
samtidigt som pantomimdansör och aktör.
Vid slutet af spelåret 1860—1861 lemnade
han balletten och egnade sig derefter
uteslutande åt skåjlespelskonsten samt
väckte snart uppmärksamhet såsom
scenisk konstnär. Han arbetade med stor
ifver, djup aktning för konsten och varm
kärlek till den teater, der han var
anstäld, men insåg också, att han för sin
vidare utbildning såsom konstnär behöfde
se något annat än det, som bjöds honom
i fäderneslandet, och beredde sig derför
tillfälle att besöka främmande land. I
början af 1863 anträdde han en
studieresa till Danmark, Tyskland och
Frankrike, såg de flesta af dessa länders
sceniska framställningar under större delen
af nämda år och lärde mycket af hvad
han såg. Efter återkomsten från denna
resa var den unge skådespelaren
onekligen en vida mera utbildad konstnär än
förut. Ännu blott tjugufem år, begåfvad
med en för "ädla hjelteroller" synnerligt
lämplig figur, nitisk och förtröstansfull,
vardt han icke blott ett nyttigt och
användbart "teatersujet", utan en
skådespelare af betydenhet och i uttryckets fulla
mening en "verklig prydnad för scenen".

Redan före sin studieresa hade
Elmlund såsom Thumelicus i "Fäktaren från
Ravenna" visat sig som en
tillfredsställande representant af denna
naturkraftiga skapelse; efter sin återkomst syntes
han ännu mera tillfredsställande i helt
andra sceniska uppgifter, i hvilka sinnets
ädelhet och karakterens styrka skulle
utgöra hufvudmålet för den konstnärliga
framställningen, och han väckte stort
bifall såsom Richard Sheridan i stycket
af samma namn, Bengt Lagman i
"Bröllopet på Ulfåsa" m. fl. karaktersroller af
betydenhet. Elmlunds förnämsta riktning
ligger onekligen åt hvad man brukat kalla
det "högre" skådespelet, på hvars område
hans redan tidigt med god framgång löst
ganska svåra och maktpåliggande
uppgifter, men han har äfven med stor lycka
uppträdt i det borgerliga dramat och i
salongskomedien.

Bland det mycket stora antal roller,
som Elmlund utfört, torde de förnämsta
vara följande, upptagna i tidsordning:
Horatio i "Hamlet" (1859); Thumelius i
"Fäktaren"; Richard Sheridan; Harald
Hårdråde i "Väringarne"; Bengt Lagman
i "Bröllopet på Ulfåsa"; Axel i "De
nygifta"; Coriolanus i skådespelet med
samma namn; Ranild i "Marsk Stigs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:06:20 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/eurkonst/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free