Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Malmström, Johan August - Malmqvist, Alexander Magnus - Mandel, Eduard - Manet, Edouard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Frithiofs saga" blef det första af hans I
nyare illustrationsarbeten (1868); och om
man än kunnat mot dess teckningar
anmärka en viss benägenhet för Doré’s
starka ljus- och skuggeffekter, måste dock
verket som helt anses utmärkt, särskildt
för den. noggrant studerade kostymen
och den trohet tecknaren visat mot
skaldestyckets anda. I liknande riktning, men
vida mer fulländade hvad tekniken
vidkommer, gå teckningarna" till "Sagan om
Bågnar Lodbrok och hans söner" (1880),
i hvilka M. ytterligare vidgat sina
historiskt arkeologiska studier och fö.rt |
framställningen af Nordens sagotid till
en hittills ej öfverträffad höjd. Deremot
äro de 1883 utgifna teckningarna till
"Fänrik Ståls sägner" af en helt ny och
öfverraskande hållning genom den
realistiska trohet i uppfattningen af typer,
lokaler och andra yttre förhållanden de
förete. Man har tyckt sig i dem sakna
något af den upphöjda känsla, det
hänförande skimmer af andlig skönhet som
skalden förstått gjuta öfver sina
skapelser, äfven der deras yttre ser kargt och
lågt ut. Men obestridda hafva tecknarens
allvar, inträngande studium i sitt ämne
och ovanliga kompositionsförmåga
förblifvit.
Malmqvist, Alexander Magnus,
historiemålare, föddes i Skåne 1796 och
blef vid unga år sänd till Stockholm att
studera, vid konstakademien, der han
redan 1818 kunde uppträda som utställare.
Följande året deltog han i den andra af
Götiska förbundet utlysta konsttäflingen
och vann pris, så väl vid denna som den
derpå följande (1821). Han behandlade
endast mytologiska ämnen: "Diana och
Endymion", "Pyramus och Tisbe", "Brage
och Idun" m. fl. År 1822 begaf han sig
på studieresa till Frankrike och Italien
och försvinner sedan dess ur Sveriges
konst. Han blef på 1830-talet vansinnig;
ett under denna tid måladt sjelfportr-ätt
i miniatyr (nu i Nationalmusei samling)
visar att M. verkligen var en begåfvad
målare. Han afled å Malmö hospital
1853.
Mandel, Eduard, tysk kopparstickare,
född i Berlin d. 15 febr. 1810, blef, i följd
af sina med pennan utförda kopior af
kopparstick, satt i tillfälle att besöka
akademien der han 1826—30 var Buchhorns
elev. Ett af hans första stick var
"Krigaren och hans barn", efter Th.
Hildebrand (1835). Sedan han 1837 blifvit
ledamot af akademien i Berlin och i
Paris erhållit guldmedaljen, begaf han sig
på ett år till Henriquel-Dupont. Bland
hans öfriga talrika stick, hvilka utmärka
sig genom ett idealt återgifvande af
originalet, utan att derför realismens
fordringar åsidosättas nämna vi blott såsom
de förnämsta: "Italienska herdegossar",
efter Pollack; "Barn lekande med
blommor", efter Maguels; "Porträtt af Karl
I af England", efter van Dyck; "Madonna
Colonna", efter Rafael; "La bella di
Ti-ziano", efter Tizian; "Ecce homo", efter
Guido Reni samt talrika porträtt efter
nyare mästare. Sedan 1856 är han
direktör för kopparstickarskolan vid
akademien i Berlin.
Manet, Edouard, fransk målare,
impressionismens upphofsman och främste
banérförare, har ett namn, lika högt
vär-deradt af det nya måleriets yttersta
venster som illa ansedt af den gamla skolans
män. Han var född 1882 i Paris, var
sjöman en tid i sin ungdom, blef i Paris
elev af Couture och målade hos honom
i sex år. Men Manets konst, sådan den
utvecklade sig på egen hand, fick föga
gemensamt med läromästarens. Han
arbetade sig in i en personlig teknik, som
ej blott afvek från allt hvad publiken var
van att se, utan som äfven stötte genom
det råa, ytterligt naturalistiska både i
motivvalet och i utförandet och dertill
väckte tvifvel om naturtroheten i det
framstälda. Vid salongerna refuserades
Manet gång efter annan. 1867
föranstaltade han en specialutställning af bina
arbeten och väckte’ då ofantligt uppseende,
åtskilligt beröm och mycken förargelse.
Senare fingo hans dukar plats på
salongens väggar, och efter hans död 1883
anordnades en utställning af hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
