Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Molin, Johan Peter - Molique, Vilhelm Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
senare gjutet 1867 och tillhörigt svenska
staten samt uppstäldt a planen norr om
nationalmuseum, i hvilket äfven
modellen finnes.
M:s rykte var nu stadgadt, ja
betydande; och helt naturligt följde
framgång på framgång. Af komitén för Karl
XILs staty utfärdades inbjudning till
täflan; i denna deltogo M., Qvarnström (på
uttrycklig begäran) samt ett par yngre
skulptörer. Män berättar, icke utan grund,
synes det, att den förstnämde från
början var utsedd att utföra verket; också
erhöll han stor pluralitet af den särskildt
tillsatta konstnämden. Modellering och
gjutning gingo så raskt undan, att
statyn, utförd i brons af den från Nurnberg
inkallade gjutaren Heroldt, kunde 1868 i
november aftäckas å södra delen af Karl
XIILs torg, sedan uppkallad efter
stoden. Nästan samtidigt med segern öfver
Qvarnström fick M. i uppdrag att
modellera en fontän i gips, hvilken skulle bilda
midten i 1866 års utställningsbygnad å
Karl XIILs torg. Genom sin ovanliga
arbetsförmåga medhann M. också
utförandet till bestämd tid; och detta arbete
mottogs med ordentlig förtjusning samt
gjorde honom verkligt populär. Den lätta,
dekorativt välberäknade resningen, de
vexlande figurgrupperna och den för
tillfälle och plats särdeles passande
sammansättningen förenade sig till ett helt
af ganska behaglig art. Men då önskan
att bevara minnet af denna dekoration
gjorde sig allmänt gällande, hade Molin
svagheten att utan egentlig omarbetning
låta öfverflytta verket i brons, ett ämne
för hvilket dess veka, halft drömmande
figurer och dess festliga anläggning ej
passade. Arbetet kunde genom Mrs till-1
mötesgående och uppoffringar gjutas i
Nurnberg, sedan en fond blifvit samlad;
det aftäcktes ett par månader efter
konstnärens död.
Imellertid blef M. 1867 Qvarnströms
efterträdare såsom "kungl, staty
bildhuggare"7, ined eget boställe, hvilket han dock
föga brukade, sedan han bygt sig egen
atelier. Utom ofvan nämda
hufvudarbeten egnade han sina senare år åt ganska
många porträttbyster" i marmor, brons
och gips, af hvilka några förvaras i
nationalmuseum, samt åt några andra smärre
arbeten. Med 1870 var det egentligen
slut på M:s konstnärliga verksamhet, En
allt mer tilltagande sjuklighet hindrade
konstnären att med sin förra flit ’och
spänstighet egna sig åt arbetet. Efter
fleråriga lidanden afled han den 29 juli
1873 å Ekudden vid Vaxholm.
Sin största betydelse för Sveriges konst
eger M. genom den afgjordt moderna
och folkliga hållning, som präglar hans
verk. Bedan tidigt öfvergaf han den
äldre, med antiken befryndade riktning,
som rådde vid hans första inträde på
konstnärsbanan, och med
"Bältespännarne" grep han ett motiv, som genom
sin kraftiga dramatiska spänning och
sina verksamma kontraster har ett
alldeles modernt skaplynne. Bedan detta
arbete, men än mer de följande större
uppenbara imellertid äfven konstnärens
svaghet att arbeta efter den första djerfva
ingifvelsen snarare än med fullt och
moget afvägande af de gränser skulpturen
obestridligen måste erkänna. Detta
sammanhänger med hans saknad af en
grundligt utbildad teknik, helt naturlig, då
man besinnar den abnorma gången af
hans utveckling. Trots dessa fel varM.
dock alltid en ovanligt begåfvad och
verkligt framstående plastiker, hvars -namn
outplånligt ristats i den svenska konstens
häfder, och hvars verk innebära frön till
en egendomligt folklig riktning inom vårt
lands skulptur.
Molique, Vilhelm Bernhard, tysk
violinist och tonsättare, född 1805 i
Nurnberg. Hans fader, »som var
stadsmusikant, gaf honom första undervisningen
å olika instrument. På bekostnad af
konung Maximilian I af Bayern
utbildades M. under konsertmästaren Bovellis
ledning i Munchen, var derpå en tid
medlem af kapellet vid Theater an der
Wien och blef 1820 Bovellis efterträdare
i Munchen. 1826–49 utvecklade han som
hofkonsertmästare i Stuttgart en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
