Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sternvall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
559
tern, men på hösten samma år återvände I
det Stjernströmska sällskapet till Fintand
och stannade der i två år, hvarefter det
å nyo besökte den svenska hufvudstaden
och spelade i De la Croix’ salong i
augusti—november 1853. Derefter uppträdde
sällskapet i Norrköping och Göteborg.
Följande års höst öfvertog S. Mindre
teatern i Stockholm, som åren 1846—54 styrts
af Torsslow. År 1855 köpte S. denne
teater och skötte honom för egen räkning i
åtta år. Dessa år voro de
betydelsefullaste på Stjernströms konstnärs- och
direktörsbana och ha ej heller gått spårlöst
förbi för den svenska sceniska konsten i
allmänhet. S. förstod ej blott att
fortfarande bevara sig sjelf såsom allmänhetens
gunstling, hvilken man alltid såg med
tiöje, vid hvilken man aldrig tröttnade,
men städse längtade att återse, utan
lyckades äfven i den svåra konsten att skaffa
sig goda biträden. Unga konstnärsämnen
funno hos S. god handledning och
bildade sig hos honom till framstående
skådespelare. Såsom exempel kunna bland
andra anföras Oskar Arnoldson och Fritz
Arlberg. Under sitt direktörskap fortfor
S. att verka äfven såsom skådespelare och
i de mest olika roller. Hans Don Cesar
de Bazano ihågkommes såsom något af
det yppersta i sitt slag. Mellan denne
roll och markis d’Auberive i "Moderna
vinglare" är steget mycket stort, men af
S. togs det utan ansträngning, och han
beundrades lika mycket i bägge rollerne.
Mercutio i "Romeo och Julia", Petruccio
i "Så tuktas en argbigga" och flera
andra^ uppgifter löstes af honom med lika
stor framgång. Allt lyckades, allt skänkte
rikt bifall och goda inkomster, men S.
kände sig öfveransträngd och längtade till
ro. Han lyssnade derför till en
framställning från kungl, teaterstyrelsen, som
Önskade befria sig från en farlig
medtäflare, och sålde 1863 sin teater till kungen.
S. var då fri och fick tillfälle att
återvinna sina genom öfveransträngningar
medtagna krafter. Han, som förut flere
gånger besökt främmande land och
studerat skådespelskonsten på olika scener, re-
ste nu till Italien, der han stannade
öfver ett halft år, uppehöll sig derefter
någon tid i Paris och besökte sedan flere
teatrar i Tyskland. Efter återkomsten till
Sverige tillbragte han somrarne på Wårby
vid Mälaren, men det dröjde ej länge
förr än han åter stod på tiljan, denna
gång i Kristiania, der han uppträdde
våren 1866 och vann nya framgångar.
Sedermera gaf han gästroller i Göteborg
samt äfven på den kungl, scenen i
Stockholm. Men dessa gästspel voro honom ej
nog. Han längtade åter efter en
stadigvarande verksamhet, ville å nyo ha sin
egen teater och ansåg tiden vara inne att
skapa en ny sådan. Egentligen hade han
väl icke rätt dertill på grund af
köpekontraktet, då han sålde Mindre teatern, men
hans konstnärliga ifver fäste sig ej vid
det hindret. Inga åtgärder från kungl,
teatern läto heller afhöra sig, och så
öppnade S. 1875 i januari Nya teatern på
Blasiiholmen i Stockholm. Han var då
58 år, men kände sig fullkomligt ung och
spelade sjelf vid teaterns invigning
advokatens roll i Björnsons "Ett köpmanshus"
samt vann rättvist erkännande. Sedan
utförde han många andra rolier, styrde
med kraft och insigt en teater vida
betydligare än den han lemnat tolf år förut
och hade stora planer med sitt nya
företag. Men två år derefter var han död.
Han afled den 10 februari 1877. Han var
en käck konstnär, en ihärdig, oförtruten
och oförskräckt personlighet. Han var
gift tre gånger, först med Sofia
Wilhelmina Lannby, död 1851, sedan med
Johanna Charlotta Granberg, död 1857,
I och slutligen med dennas syster Louise
Elisabeth Granberg, de två senare bekanta
författarinnor, hvilka stodo troget vid
mannens sida och lifvade hans mod. Den
sist nämda öfverlefde sin man och
fortsatte en tid hans verk såsom ledarinna af
Nya teatern.
Stilling, Harald Conrad, ansedd
dansk arkitekt, föddes i Hörsholm den 9
februari 1815. Som murarlärling
studerade han under Hetsch och vann 1847
I akademiens stora guldmedalj för ritnin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
