Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Wartel, Pierre Francois - Wauters, Emile Charles - Vautier, Marc Louis Benjamin - Vautier-Galle, André - Way, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
15 år, hvarefter han företog åtskilliga I
konstresor i Tyskland och Österrike.
Återkommen till Paris egnade han sig
åt sångundervisningen och har utbildat
en mängd lysande elever, bland hvilka
Trebelli och Kristina Nilsson.
Wauters, Emile Charles, en af det
samtida Belgiens främste målare, är mest
känd genom sin präktiga tafla "Den
vansinnige Hugo van der Goes", en gripande |
och med öfverlägsen teknisk skicklighet
utförd framställning af musiken, som
lindrar den vansinniges plågor och kommer
hans förstånd att ljusna.
Wauters är ock en ansedd porträtt- och
genre målare. Han föddes 1846 i
Bruxelles, studerade för Portaels och debuterade
med Odyssevs på Kalypsos ö", kom derpå
till Gérome i Paris och besökte sedan
Italien och Egypten. Bland hans tidigare
arbeten, hvilka utmärka sig genom
gedigen uppfattning och energisk koloritskil-1
drar flertalet händelser ur hans fosterlands
historia, såsom "Maria af Burgund
svärjer att akta landets privilegier" (i
rådhuset i Bruxelles) och "Bruxelles invånare
begära af hertig Johan den fjerde en
statsförfattning".
På verldsutställningen i Paris 1878 var
Wauters synnerligen väl representerad.
För "Hugo] van der Goes" erhöll han en
af utställningens hedersmedaljer. Han
är hedersledamot af flera olika länders
konstakademier.
Vautier, Marc Louis Benjamin,
genremålare, född i Morges (kantonen Waadt),
den 24 april 1829, erhöll sin första
undervisning i Geneve, arbetade sedan två
år som målare af emaljprydnader och
ingick 1849 i den dervarande
historiemålaren Lugardons atelier. 1850 begaf han
sig till Düsseldorf, var kort tid elev af
akademien och studerade derefter i
Jordans atelier. Senare gjorde han
studieresor till Schwarzwald och i Schweiz,
uppehöll sig 1856-57 i Paris och bosatte
sig slutligen i Dusseldorf, der han från
den tiden utvecklat en omfångsrik
verksamhet i genretaflor, mestadels från
allmogelifvet. Med mästerlig teckning, men
i något dystra, ja stundom matta färger
vet han att med största naturtrohet
fram-ställa de enklaste motiv och i synnerhet
att återgifva sinnesstämningen i
figurernas ansigtsutryck och hållning meden
frihet, hvilken fängslar så väl i de all-*
varliga som de muntra ämnena. Bland
det stora antalet af hans i nästan alla
större gallerier och samlingar
kringspridda alster nämna vi från de sista 20 åren:
den i hvarje individs karakter så fint
träffade Syskolan, den lilla taflan
Morgontoalett på söndagen, Den första
danslektionen (1868, nationalgalleriet i Berlin),
Paus i dansen på ett bondbröllop i Elsass1
(museet i Dresden), De nygiftas besök
(1884) m. fl. Stor popularitet hafva
vidare hans på sitt sätt klassiska
illustrationer till Immermanns "Oberhof att
glädja sig åt. V. är sedan 1866
professor och medlem af akademierna i Berlin,
Wien, München, Antwerpen och
Amsterdam.
Vautier-Galle, André, fransk medaljör,
född 1818 i Paris, är en af vår tids mest
berömde gravörer, på samma gång han
väckt berättigadt uppseende genom
större plastiska verk, utmärkta genom finhet
och behag. Bland hans medaljer äro
exempelvis de på Pont de V Alma i Paris
af högt konstvärde.
Way, Johan, miniatyrmålare, föddes
i Eute på Gotland den 18 juni 1792 och
fick 1802 och 1807 besöka London, der
han vid senare tillfället erhöll sin första
ritundervisning. Han blef 1813
underlöjtnant vid Vendes artilleri och
bevistade fälttågen i Tyskland och Norge, från
hvilka han hemförde tapperhetsmedalj.
Han öfvergick emellertid snart till
den konstnärliga banan och for till
Bruxelles, der han utbildade sig till
mi-niatyrmålare. De prof af sin konst han
efter återkomsten visade, skaffade honom
1820 titel af professor och 1821
ledamotskap i konstakademien. Han försökte
sig vid denna tid äfven i oljemålning,
hvars teknik han dock aldrig rätt
tillegnade sig. Hans miniatyrer utmärkte
I sig för en behaglig ton och en elegant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
