Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan vid Jakobs brunn (3:dje sönd. efter Trett.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KVINNAN VID JAKOBS BRUNN. 55
kallades Jakobs brunn efter judarnes och
samariternas stamfader Jakob, hvilken här vattnat sin
boskap. Jesus satte sig vid brunnen. Han
för-smäktade af törst. Han kunde hungra och törsta,
han som vi alla.
Då kom småsj ungande och med lätta steg en
kvinna från staden ut till brunnen. Hon bar på
sitt hufvud en stor kruka, nedsänkte krukan på
en kedja i brunnen och uppdrog den åter, fylld
med vatten. Jesus sade till henne: gif mig att
dricka!
Kvinnan såg på hans dräkt, att han var en
jude och frågade spefullt: huru begär du, som
är jude, vatten af mig, som är en samaritisk
kvinna?
Jesus svarade: om du kände den, som Gud
nu skickat till dig, skulle du af mig begära
lefvande vatten.
Kvinnan såg förundrad på Jesus; han var
icke som andra. Herre, sade hon, du har intet
öskärl, och brunnen är djup; hvarifrån får du
rinnande källvatten? Icke är du förmer än vår
fader Jakob, som höll till godo med detta
brunnsvattnet.
Jesus sade: hvar och en, som dricker afdetta
vattnet, blir törstig igen; men den, som dricker af
det vatten jag gifver honom, skall icke törsta till
evig tid.
Hvad menade han? Kvinnan tog hans ord
som ett skämt. Herre, bad hon, gif mig af detta
vattnet, att jag ej hvar dag behöfver besvära mig
hit i solhettan!
Jesus sade: gå, kalla hit din man!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
