Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 13. Kvinnan vid Jakobs brunn (3:dje sönd. efter Trett.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56 TREDJE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDAG.
— Jag har ingen man, sade kvinnan
skrattande.
— Det är sant, sade Jesus. Du har haft fem
män, och den du nu har är icke din man.
Då bleknade kvinnan, löjet flydde från
hennes läppar, och hon slog ned sina ögon. Herre,
sade hon bäfvande, jag hör, att du är en profet!
Efter en stunds tystnad började hon tala om
samariternas och judarnes olika gudstjänst. Jesus
undervisade henne, att Gud är en ande och att
de, som tillbedja honom, skola bedja i ande och
sanning. Kvinnan blef eftertänksam, hennes lätta
håg förbyttes i allvar. Jag vet, sade hon, att när
Messias kommer, som kallas Kristus, skall hàu
förkunna oss allt.
Jesus sade till henne: jag, som talar till dig,
är Kristus, din Frälsare. Då glömde kvinnan i
häpnaden sin vattenkruka, för hvilken hon
kommit till brunnen, och sprang till staden, ropande
till alla, som mötte henne: kom och se! Här är
en, som sagt mig allt hvad jag gjort; månne ej
han är Kristus? Samariterna blefvo nyfikna och
kommo i stora skaror till brunnen att höra Jesus.
Han blef hos dem i två dagar. Många blefvo
öfvertygade af hans ord och sade till kvinnan: vi
behöfva icke ditt vittnesbörd, vi veta nu själfva,
att Kristus är kommen till oss. Och så blef detta
tillfälliga samtal vid brunnen orsaken till många
människors tro och salighet. Johannes berättar
icke hvad det sedan blef af den lättsinniga,
skrattande kvinnan, som Jesus så strängt förödmjukat
med hennes egna gärningar, men vi måste ju tro,
att hennes hela hjärta förändrades och att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
