Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 27. Vägen till Emmaus (2:dra dag Påsk)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN TILL EMMAUS.
115
Två af dessa vandrade påskdagen mot aftonen ut
till byn Emmaus en mil från Jerusalem. Under
vägen, medan de i sin bedröfvelse talade med
hvarandra om allt det underliga och
förskräckliga, som skett dessa dagar, kom Jesus gående
bredvid dem, och de kände honom icke. Han
frågade dem hvarom de talade, och de förundrade
sig, att en främling kunde vara okunnig om så
allmänt bekanta tilldragelser. Jesus sade:
hvalar nu eder tro? Är det icke allt förutsagdt, att
Kristus skulle så lida och sedan ingå uti sin
härlighet? Och han förklarade för dem, huru
Moses och profeterna längesedan förkunnat, att så
skulle ske.
När de nalkades byn vid solens nedgång,
låtsade Jesus vilja gå längre fram, men de bådo
honom komma med dem till härberget. Blif när
oss; ty det lider mot kvällen och dagen är till
ände! Han följde dem och åt kvällsvard med
dem. När de då sågo honom välsigna brödet och
bryta det, såsom vid nattvarden, igenkände de
honom. Men i detsamma försvann han ur deras
åsyn. Och de sade till hvarandra: var icke vårt
hjärta brinnande i oss, när vi ej strax förstodo,
att det var han? Så stor blef deras förundran
och glädje, att de genast vände om till Jerusalem
i aftonens mörker samma milslånga väg, som de
vandrat nyss förut. I staden funno de apostlarne,
som voro församlade sent på kvällen och nu visste
berätta, att äfven Petrus sett Herren. Allas glädje
var obeskriflig; men ännu undrade de, om detta
verkligen kunde vara sant. Somliga trodde till
hälften, andra tviflade i det längsta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
