Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
11.
Kunskap utan kärlek.
Några af oss hafva fått erfara, att sådan kunskap utan kärlek
icke är framsteg utan tillbakagående. Vi hafva betraktat våra
bokhyllor, lastade med teologi och filosofi, vi hafva räknat de system vi
tillägnat oss och vi hafva känt, huru oändligt öfverlägsen i Guds
ögon en okunnig katolik, hvilken tror på transubstantiationen och
skärselden, men som tillbragt sitt lif i goda gerningars utöfvande,
eller en trångsinnad men uppriktig läsare, som offrat tid och
egendom åt Kristus, måste vara framför den korrektaste teolog, i hvars
hjärta ingen kärlek till medbröderna finnes. Ty kunskapernas vidd
mäter icke hjärtats vidd, och därföre är kristendomens
hufvudinne-håll: kärlek till Gud och kärlek till människorna. Därföre också, när
den siste af apostlarne, en gammal, bräcklig man, för svag att gå
till kyrkans sammankomster, blef ditburen af sina lärjungar,
upprepade han gång på gång, i det han, vändande sig till folket, utsträckte
sina händer: "Älsken hvarandra inbördes", och på frågan, hvarföre
han oupphörligt sade orn samma sak, svarade han: * emedan detta
är allt, fatten detta och I hafven nog". Därföre är det också en
dyrbar sanning, att Paulus, frihetens apostel, hvilkens forskande förstånd
uttömde kristendomens hela filosofi, var den som förkunnade, att all
kunskap är intet, — nej, sämre än intet, i jämförelse med kärleken;
jå, att det var han, som förkunnade: "kunskapen skall försvinna,
men kärleken förgår aldrig".
F. W. Robertson.
12.
Den gudomliga ordningen i sanningens rike.
Gud är sanningens ande, och i sanningens rike framlyser äfven
den gudomliga ordningen och den eviga vishetens lagar med synnerlig
klarhet, ]’a tydligare än på naturens område, där vi se allt i brutna
strålar, i en blandning af ljus och mörker. Men människan, ställd midt
i naturen, bildad af jordens stoft, såsom jordens förstfödda son eller
naturens jordiske konung, är ock från denna sida ett naturväsende,
till och med i sin förmåga att mottaga en högre sanning är hon
bunden vid en dylik gradvis gång af den naturliga utvecklingen, som
icke får våldsamt afbrytas; icke heller får man godtyckligt
öfver-hoppa någon trappa, så vida icke en dylik mot naturen stridande
gång skall bestraffa sig genom de skadligaste följder. Redan i
uppfostran visar sig detta, efter de olika lefnadsåldrarnas naturliga grader.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
