- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
22

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tro och forskning - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22
jag svarar gladt: jag rädes ej att falla,
upp, högre upp! blott den är lifvet värd,
som offrar det för sådan spejarfärd.
Giordano Bruno, Öfv. från tysk text af E. Evers.
Och du känner allt mer, hur han strängas din håg,
till en samklang med skogens högtidliga sus,
och som insjön de himmelska facklornas tåg
skall du spegla i hjärtat det evigas ljus.
Och ditt lif är en strimma i dagrarnes spel
och en ton uti sfärers förklingande ljud,
af det stora, det drömmande hela en del,
som förnimmer, att skapelsen drömmer om Grud.
Då vi vandra vid bäckarnes skuggade lopp,
då vi dröja vid fors och vid skummig kaskad,
skall du skåda med tryggadt odödlighetshopp,
huru hvirflarne fly med de vissnade blad,
och när månen en spång öfver böljorna slår
af sitt speglade glitter från strand och till strand,
skall du skönja i drömmar den strålväg, som går
till det eviga hän från förgängelsens land.
Se hur ängarne klädas i svallande flor,
hur de silfrade dimmorna skrida förbi!
O, så lyss och förnim då den hviskande kor
utaf tidernas andar, som sväfvar däri!
Och du känner en varsel i bäfvande bröst
af det djupsta, som seklernas hjärta förnam,
hvad af ve och af manande allvar och tröst,
som har sprungit ur siareharporna fram.
Ty de hvi ska, att stridens och smärtans rnystér
är fullkomningens vilkor och själarnas rätt,
att det drag utaf vemod, som skapelsen bär,
är af trånad att skåda en ädlare ätt.
Jå, den samklang du njuter är längtan uti,
ty naturen hon bidar, att mänskan en gång
skall förvandla dess drömmande lifs harmoni
till en vaken och frigjord och jublande sång.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0030.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free