Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Religionsfilosofiska åskådningar på icke-kristlig grund - III. Ateismen - 6. En ateists trosbekännelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Ty funnes det en, bak molnens mur,
— dock fattas bevisen —
som såge den mordiska, vilda natur,
huru djur mot djur
och mänska mot mänska rasar
med gift och stål
och tända bål
och allt, som. blodet fasar, —
hans fadershjärta det ej fördroge,
han i ett nu
sin värld i tu
med ljungande tordön sloge. —
I menen, han uti en bättre värld
det onda och goda skall vedergälla,
där dygden omsider får sin gärd
och de, som lidit bli sälla,
O, vaknade de på andra fält,
de alla som pinats af våld och svält,
de skulle svara helt visst: »nej tack!
»jag redan haft nog af ve och ack!
»Må det, som varit, jag evigt glömma,
»slut mina ögon; låt mig få drömma.
»Lif är lif och där lifvet finnes,
»naturen, lidandet också finnes,
»och i naturen ej ges ett hjärta;
»där skulle då mänskorna åter vara,
»den obarmhärtiga, lystna skara!
»Nej, grafven göinme mig med min smärta!»
Ty den som lefver bekänna må:
i detta lifvet vill till att slå,
icke blygas att heta rå.
Väl dig, om i allt hvad du sett och öfvat,
och lärt och pröfvat,
din andes höghet du eger än.
Uti själar, som tåligt lida,
som kärlek öfva och manligt strida,
som verka och skapa, trots hån och spott,
för allt som är sant och rent och godt,
där är Gud, min vän!
Th. Vischer, Lyrische Gån g e. Öfv. af E. Evers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
