Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den filosofiska och teologiska moralen - II. Filosofisk moralåskådning - B) Hellener och romare - 18. Ett bref från Epikur till Menoikeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
de gamle att väl skiljas hådan; är en dåre; icke blott, emedan man
uppriktigt älskar lifvet, utan äfven, emedan förberedelsen till ett godt
lif och en god död är helt och hållet det samma. Ännu oriktigare
uttalar sig skalden då han säger:
»Bäst vore, att aldrig vara född,
men född, att snarast möjligt vandra genom Hades portar.»
Ty om han uttalade denna åsikt af innerlig öfvertygelse, hvarför
skilde han sig ej från lifvet? Ty det stode honom dock fritt, om det
verkligen vore hans uppriktiga beslut. Men om han säger det blott
på skämt, så talar han fåvitskt öfver ett ämne; hvaröfver man icke
får skämta. Man måste alltså fasthålla det i tanken, att framtiden
tillhör oss lika litet helt och hållet som alldeles icke, på det vi icke
må vänta med säkerhet på framtida händelser, ej heller förlora hvarje
förhoppning därom, utom i de fall, då de aldrig skulle inträda.
(Begär och njutning?) Man måste vidare betänka, att våra
begär dels framgå af naturliga behof eller äro riktade på onyttiga
ändamål. Af de naturliga begären äro några nödvändiga, andra
däremot blott naturliga. Tillfredsställandet af de senare är till en del
nödvändigt för vår lycka, dels för vår kroppsliga hälsa, dels för
upprätthållande af vårt lif. Ty den riktiga insikten vet att sätta hvarje
lust och olust i förhållande till kroppens hälsa och själens ostörda
lugn, ty det är summan af ett lycksaligt lif. Det är målet för alla
våra handlingar att undvika kroppslig smärta och andlig oro. Nå vi
en gång detta mål, så försvinna alla medlen, som fördunkla vår själ,
enär ett mänskligt väsen då icke vidare kan sträfva efter något, som
fattas det, eller åstunda något annat, hvarigenom det goda kunde
förökas, som det redan genom själens lugn och kroppens hälsa erhållit.
Ty då blott behöfva vi de angenäma känslorna, då vi lida smärta i
följd af bristande välbefinnande; men då vi icke känna någon smärta,
så behöfva vi icke någon lustkänsla. Därför förklara vi njutningen
såsom grunden och målet för ett lycksaligt lif, ty vi erkänna denna
såsom det högsta och naturligaste goda och därpå grunda vi hvarje
yttring af vår vilja, till denna gå vi tillbaka liksom till ett rättesnöre,
i det vi bedöma allt godt efter känslan. Men då vi nu anse
njutningen såsom det högsta goda, välja vi för den skull icke hvarje
njutning, utan understundom frånsäga vi oss många njutningar, då
de ha större lidanden till följd. Yi tro äfven att smärtor ofta äro
att fördraga framför njutningar, då de förskaffa oss större njutningar,
när vi fördragit dem en längre tid. Hvarje njutning är således till
sin natur ett godt, men icke hvarje njutning bör man under alla om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
