Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världen och människan - III. Humanitet och kultur - 7. Pauperism - 8 - 9. Om hvilodagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
401
komma i besittning af egendom, då vetenskapen fortfarande låter
åkerbrukets och industriens afkastning tillväxa, — då skola
pauper-ismen och eländet i deras längst gående former försvinna, åtminstone
så till vida att de icke drabba en hel kategori af familjer och utgöra
ett af vår samhällsordnings kräftsår.
E. de Lavelaye.
Det finns många, som visserligen medgifva, att blotta
löneförhöjningen, blotta förbättringen af inkomsterna ensamma ej äro
tillräckliga för att varaktigt lyfta arbetarne och försona dem med sin
ställning; men de tro, att allt, som felas, är större bildning, större
förståndskultur, större insikt, större kunskaper, med ett ord "mera ljus*
för att tala med den döende Göthe. Jag säger däremot: Så litet jag
misskänner värdet af grundlig bildning äfven för arbetaren, så är
dock icke blott mera ljus behöfligt, utan framför allt mera JcärleJc.
Det kommer ej blott an därpå att upplysa människornas hufvuden,
utan äfven därpå att värma deras hjärtan; ty däri, att kärleken hos
många är förkolnad och en blind och omåttlig egoism trädt i dess
ställe, som gör dem främmande för hvarandra, däri ser jag en
hufvudkälla till den fruktansvärda söndring, som gripit vårt samhälle
och hotar det med faran af upplösning! Ej de lägre klasserna, ej de
egendomslösa och obildade är det, utan det är vi som måste göra
början, ty från oss, från de högre klasserna har denna falska
sinnes-och hjärteriktning trängt ned till de lägre, hvars yttersta
konsekvenser träda oss till mötes i omstörtningsfanatikernas religiösa och
sociala läror.
J. Qvistorp, Der Kern der Arbeiterfrage.
9.
Orn hvilodagen.
Jag delar helt och hållet er mening, att inrättandet af bestämda
hvilodagar, till och med om de ej alls sammanhänga med religiöst
firande, för hvar och en, som har ett människovänligt, på alla
samhällets klasser riktadt sinne, är en högst glädjande och verkligt
vederkvickande idé. Det finnes ingenting så själfviskt och hjärtlöst,
som då förnäma och rika med missnöje eller åtminstone med en viss
ringaktning blicka ned på sön- och högtidsdagar. Till och med valet
af den sjunde dagen är säkert det visaste som hade kunnat träffas.
Så godtyckligt det förefaller och till en viss grad äfven kan vara att
förkorta eller förlänga arbetet med en dag, så är jag öfvertygad om,
Från Kunskapens Träd. 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
