- Project Runeberg -  Från kunskapens träd /
490

(1897) [MARC] Author: Edvard Evers
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Synden. Lidandet. Den gudomliga rättfärdigheten - I. Lifvets ofullkomlighet och lidande - C) Synder och laster - b) Stadier på syndens väg - 6. Hyckleri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

490
att henne gripa så midt i sitt hat,
med verop i sin mun, i ögat tårar,
tätt vid blodvittnet uppå hennes hat,
med Gud och hennes samvet, allt emot mig
och inga vänners hjälp, förutan blott
fan själf och mina skrymtare till blickar,
och ändock vinna henne, — allt mot intet!
Ha!
Har re’n hon glömt den tappra prinsen Edvard,
sin man, den jag för trenne månar sedan
i vredesmod stack ned vid Tewksbury?
En älskligare, ljufligare ädling, —
skapt bäst naturen var i fart att slösa,
ung, tapper, klok och kunglig med besked, —
kan vida verlden mer ej visa upp:
och ändock sänker hon på mig sitt öga,
som knäckte denna älsklings gyllne blomknopp
och henne gaf en kvalfull änkobädd!
På mig, hvars allt ej Edvards hälft är värd!
På mig, som lam och lytt och krympling är!
Mitt hertigdöme mot en slant, att jag
ej vetat riktigt min figur värdera;
vid Gud! hon ser hvad icke jag kan se,
att jag dock är en ganska vacker karl.
Nu får jag lof att köpa mig en spegel
och hålla två tre tjog med skräddare,
att göra mina lemmar eleganta;
som hos mig själf jag kommit nu i gunst,
så må jag väl en smula kosta på mig.
Men först jag denna karlen vill begrafva
och lipa sedan hos min käresta.
Till dess jag hunnit köpa mig en spegel,
solstrålar, våren ej på dager njugga,
att jag spatsera må och se min skugga!
Shakspeare, Richard 111, 1:
Jag börjar: »Bröder, edra kval» —; men orden
afbrötos ; ty för mina ögon låg
en med tre pålar korsfäst där på jorden,
som vred krampaktigt sig, då mig han såg,
och blåste i sitt skägg med suckar sina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 23:18:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/evers/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free