Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Äro de få som varda salige? (Luk. 13:23-24)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÄRO DE FÅ SOM VARDA SALIGE >
137
begått sin gräsliga gerning, kunde blifva frälst;
och »om», säger han ärligt, »om man skulle
förebrå mig, att denna min offentligt uttalade
mening kunde på något sätt befordra
sjelfmor-den, så svarar jag, att jag icke har någon rätt
att ljuga för att förhindra dem.» Ack mina
bröder, man behöfver ju aldrig frukta att
åstadkomma något ondt med att uppmana
menniskor att »tänka högt om sin Gud». Och för
min del fruktar icke heller jag att bjuda eder att
gå till rätta med eder Gud i samma sinne, som
den rättfärdige Abraham, han som sade: »bort
det ifrån dig att du det göra skulle! ... Den all
verldens domare är, skulle han icke göra rätt?»
(1 Mos. 18: 25). Jag fruktar ej att med
aposteln Paulus säga om honom: »är väl
orättfärdighet när Gud? Bort det». Jag fruktar
icke att inför honom draga den slutledning
som, säger Luther, är summan,
hufvudlärdo-men i konung Davids psalmer:
»barmhertig-hetens Gud förbarmar sig öfver de elända;
vi äro elända; derföre vill Gud —
visserligen icke allenast i denna korta tiden utan
ock i evigheten — förbarma sig öfver oss».
Skall han då icke straffa oss? Jo, straffa oss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
