Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
moment folket lemnade bron, så trodde kungen mig och inquiétuden förgick. Samma undanflykt vidtog jag under sorlet, då Bielkens lik fördes öfver Norrbro, som skedde middagstiden kl. half 1. En gardessoldat plundrade sitt gevär nedanför slottet, men skottet tog eld och smällen gjorde en alteration, som stillades, då man föregaf, att skottet lossades i ridhuset.
Andra dagen om förmiddagen, då konungen satt uppe och talat i hvarjehanda ämnen, föll han i någon tystnad, men efter en kort stund sade mig helt hastigt: "Vet du, att Liljehorn haft pension af min egen cassette"? Jag ryckte på axlarne och kysste hans hand, då han sade: "Ja, jag önskar och vill förlåta". Han frågade mig efter bröderna, och då jag med få ord nämnt deras oro, befallde han mig försäkra dem om sin nåd, och att ingen soupçon fallit hos honom på dem. Jag sökte att föra fram andra ämnen, men förgäfves; konungens tystnad varade, och efter en liten stund sade han mig: "Hvad säger grefve Fredrik Horn"? Jag svarade: "E. Maj:t lärer lätt föreställa sig hans sorg och huru ömt denne gamle fader är agiterad". — "Arresterad"? sade kungen. — "Nej", svarade jag och märkte en besynnerlig rörelse och liksom en fruktan att vidare fråga. Men det oaktadt hviskade kungen: "Är han arresterad eller observerad"? Jag bad om förlåtelse, att jag med ordet "agiterad" nyttjat det ordet, som jag nu efteråt fann vara en alldeles otjenlig term, och hvilken gifvit konungen en soupçon, hvartill jag icke hört någon anledning, utan försäkrade jag mig vara öfvertygad, att denne ålderstigne herre visserligen icke haft den minsta kunskap om sonens företagande. H. Maj:t marquerade däröfver en öm och sensible tillfredsställelse och sade mig, att denna försäkran gjorde honom ett stort nöje. Konungen påminte sig hastigt och äfven med förundran en konversation, som han före afresan till Gefle och äfven efter återkomsten en och annan gång haft med bryggaren Sven Roos’ hustru, född Wrangel, och hvarunder hon lärer hafva prognosticerat något af det olyckliga, som sedermera inträffat.
Konungen längtade efter grefve Claes Ekeblad. På befallning afsände jag genast en kurir till Mariestad; men grefven hann ej till Stockholm förr än efter dödsfallet.
Samma dag (måndagen den 19) hade hos H. K. H. blifvit angifvet, det anledningar vore att befara, det nya uppträden skulle förestå den följande natten. På trenne ställen af staden, nämligen långt upp på Söder, på Kungsholmen och Ladugårdslandet skulle stickas eld, och under diversion däraf uti anstalterna resten af konspirationen utföras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
