Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han vann däruti en så mycket jämnare öfning, som de personer, honom till hans uppfostring omgåfvo, voro tillsatta af ett mot hofvet vidrigt parti, för hvilka han lärdes akta sig såsom för fiender.
Vid tillfället af Gustaf III:s anträde till regeringen samlades ständerna enligt regeringsformen. Hofvet med dess parti var då nära förbundet med Frankrike, i hvilket rike den unge konungen, när tronledigheten inföll, själf vistades. Rådet, såsom tillsatt vid nästförflutna riksdagen, då samma system var rådande, hyste följakteligen lika tänkesätt. Vid 1771 års riksmöte blef motpartiet herrskande i de tre ofrälse stånden. Till den hätskaste bitterhet mot hofvets anhängare och emot Rådet blandade sig en ännu farligare söndring. Långt tillförne hade adeln blifvit ett ämne för de tre ofrälse ståndens afund. Adelns privilegier voro därtill en naturlig anledning, och själfva statsförfattningen gaf till utöfningen däraf den farligaste lägenhet. Men sedan Rådet på ett oförsigtigt sätt och kanhända på någons ingifvelse, som ärnade konstitutionen den sista stöten, 1770 uttryckligen förklarat, att ofrälsemän icke kunde befordras till de högre ämbeten, uppväxte gnistan till en eld. De ofrälse stånden arbetade uppå att sätta sina medlemmar i rådkammaren, talade om icke mindre än att utdrifva adeln och läto utgå skrifter, som på det förhatligaste sätt afmålade adeln, dess regeringssjuka, dess olagligen fångna företrädesrättigheter och beständigt öfvade våld mot sina landsmän. Jämte allt detta företog sig den rådande pluraliteten andra vigtiga förändringar. Styrd af engelska och ryska ministrarna, afsatte den icke allenast riksens Råd, utan inskränkte än ytterligare konungens makt genom en ny konungaförsäkran, hvars utarbetande under otroligt split sysselsatte ständerna ett halft år. Föröfrigt begynte man oförsynt utöfva enskild hämd och förföljelse. Ransakningar påbödos öfver gjorda eller försökta missbruk af ämbetsmän vid riksdagsmansvalen; kungliga fullmakter återtogos från personer, som på god tro redan innehade sysslor och löner, under föregifvande att bättre förtjenta blifvit förbigångne. Förbittringen och oordningen kände hvarken mått eller gräns; och därföre blefvo äfven de erfarne och försigtigaste hufvudmän föga rådfrågade eller lydde, ja äfven blottställde för förföljelser. De ringaste i alla stånd, hetsade mot den förmenta aristokratien, skreko mest och betydde mest. Själfva riddarhuset, sedan dess klokaste ledamöter efter fåfängt kämpande mot forsen dragit sig undan, styrdes af förut okände och obetydlige ledamöter[1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
