Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
proposition varit icke verkande; hvilket denne ömkansvärde gubbe äfven verkställde, med anhållan om ursäkt för det han misstagit sig om adelns mening, hvars rätt för öfrigt ej vore honom mindre än någon annan om hjärtat. Denna eftergifvenhet föranlät friherre de Geer att tillstyrka, det både detta och allt hvad denna dag på riddarhuset förefallit skulle uttagas utur protokollet.
Det borde lätt kunnat förutses, att denna spända ställning emellan konungen och adeln ej länge kunde vara utan brytning. Patrioterna, med en säkerhet såsom hade riddarhuset utgjort ständernas samfälda röst, rosade sig af sin seger och lofvade sig nya af en tilltagsenhet, hvarmed de hoppades skrämma konungen. De påminte sig riksdagen 1786, men öfvervägde icke, att de andra stånden nu voro från dem söndrade, och att misstanke om hemligt förstånd med en utvärtes fiende i nationens ögon kastade skugga på den nitälskan för friheten, de föreburo. Deras ton hade i de förflutna öfverläggningar varit stötande; ledamöter, kände för stridigt tänkesätt, hindrades att tala. Grefve Fredrik Horn i sitt anförande mot G. M. Sprengtportens uteslutande yttrade, att han icke vågat lif och välfärd vid regeringsförändringen 1772 för att smida sina landsmän bojor; och öfverste Almfelt (ett verktyg till samma revolution), att han ej blygdes bekänna, det han varit delaktig däruti. Sekreteraren i presidentskontoret von Rosenstein ropade öfverljudt, att landtmarskalken var "infam" och borde med hufvudet umgälla sitt uppförande, hvilket konungen tog så onådigt, att han strax afskedades från sin syssla. Men i enskildt umgänge tillät man sig en ännu mera otyglad djärfhet att häckla konungens person och gärningar på ett sätt, som den ena liken icke tål af den andra, mindre en konung af undersåtare.
Konungen kände sin ära sårad af allt detta, och isynnerhet misshagade honom den sista öfverträdelsen af hans befallningar, hvartill adeln nyttjat landtmarskalkens oförstånd, och hvilket ådrog denne oförmögne styresman af konungen själf både missnöje och förakt. Det är dock ovisst, om H. Maj:t verkligen ångrade sitt val af hans person till detta vigtiga ämbete. En redlig man, k[ansli]r[ådet] von R[osenstein] berättade för konungen med oro, att på riddarhuset ingen ordning iakttogs i öfverläggningarne och ingen redighet i besluten, samt att sådant till stor del härrörde af landtmarskalkens oskicklighet; hvarpå konungen hviskade till svars: "så mycket bättre". Detta tyckes bevisa en fastställd plan att bland adeln befordra oordning och att reta patrioterna att förgå sig på ett sätt, som kunde gifva konungen anledning till våldsam åtgärd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
