- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 2. Historiska anteckningar af Gudmund Göran Adlerbeth. Band 2 /
76

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omständigheter dock ej tillräckligare upplysta, än att fröken R. med förnekande af all kunskap om någon tillärnad sammangaddning förmådde förklara sig med ett sammanhang, som ej gaf rum åt lagligt påstående. Sin chiffre och andra papper förklarade hon sig hafva uppbränt i anledning af den onåd, hon af H. K. H. på konungens souper den 14 December trott sig förmärka; men förmåddes att ur minnet, så godt ske kunde, uppsätta en ny, hvarmed de ankommande brefven dechiffrerades. I anledning af så väl där som under fröken R:s förhör förekomna omständigheter, hördes landshöfdingen Lagerbring, landshöfdingen Schröderheim och statssekreteraren Franc, hvilken senare äfven stått i jämn brefväxling med baron Armfelt, varnat fröken Rudenschöld att vara försigtig och i ett bref själf förklarat, att han hädanefter ärnade "indraga seglen". Men allt förklarades såsom ett amicalt inbördes växlande af nyheter, rykten och berättelser, som vänner emellan ofta kan förekomma och man ändå ingalunda vill, att tredje man skall se.

I sanning voro ock brefven i högsta grad skandalösa och förolämpande för vissa personer, helst af de styrande[1]; men dessa förgripelser, vida skilda från statsbrott, blefvo ej föremål för en laglig undersökning, då de ej annorlunda voro i bevis ledda än genom enskilda handbref. En besynnerlig och statssekreteraren Franc till last liggande omständighet var ett under hans adress från baron Armfelt ankommet konvolut, hvaruti legat ett med lack sammanfästadt, men oförsegladt bref, och inom kuvertet allenast tvenne alldeles oskrifna pappersblad. Man förmodade något kemiskt bläck och anställde nödiga försök till utrönande däraf, men allt förgäfves, äfvensom statssekreteraren Franc icke kunde förmås att meddela någon upplysning, huru härmed hängde tillsammans. Mot Lagerbring och Schröderheim, synnerligen den sistnämnde, voro inga besvärande omständigheter bevisliga. Den förstnämnde kunde blott förmås vidgå några utlåtelser till fröken R., som utmärkte, att han hyste vänskap och interesserade sig för baron A.

Sekreteraren Ehrenström hördes i hofrätten tvenne gånger i Februari månad, egentligen öfver hans i bref till baron Armfelt


[1] Isynnerhet var rikskansleren illa handterad. I ett bref skref baron Armfelt att på drottningens af Neapel tillfrågan, hurudan man han vore, hade baron A. svarat, "que c’était la plus grande tête de l’Europe". I ett annat, att som rikskanslerer äfven fordom kommenderat i fält, hade rikskansleren baron Sparre nyligen förskrifvit sig en tjenstehäst från Öland. Detta sista infall skall mest förtrutit h. exc. Till slut blef korrespondansen genom sin qvickhet och anekdoter ett ämne för curiosité och löje hos dem, den angick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:08 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/22/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free