Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Batavien, Schweiz, Cisalpinien, Rom och Neapel demokratiserade samt öfverallt uppror och snart sagdt anarki, äro några drag af denna skräcktafla. Ett hiskligt uppror på Irland, som fransoserna för sent och med förlust af ett linieskepp och sex fregatter sökt understödja, ett annat icke mindre grufligt i Belgien, förökade fasan genom strömmar blod.
Sverige hade funnit sig såsom garant af Westfaliska freden böra biträda kongressen i Rastadt, och grefve Axel Fersen var utnämnd till kommissarie därstädes. Men han kunde icke vinna Franska republikens erkännande i sådan egenskap, och ehuru hans kreditiv sedermera förändrades, så att han först såsom ambassadör och sedan såsom ministre plénipotentiaire för hertigen af Pommern befullmäktigades att i kongressen deltaga, fortfor lika fullt hans exclusion. Han drog emellertid 14,000 r:dr traktamente ifrån fäderneslandet till 1798 års slut, då det med så mycket mera skäl upphörde, som han den senare delen af året icke ens vistats i Rastadt, utan i Carlsruhe hos markgrefven af Baden. Grefve Fersens utnämnande kunde ej annat än vara stötande för Franska republiken, hvarest han var känd såsom emigrant och den där beledsagat Ludvig XVI på hans flykt. Det var ock onödigt, då svenske envoyéen i Regensburg Bildt tillika var ackrediterad till Rastadtska kongressen. Konungen märkte äfven sitt misstag, hvartill skulden egentligen tillskrefs general Taube. Hans utrikes resa om sommaren 1798, hvarifrån han ej detta år återkom, uttyddes af många såsom disgrâce. Emellertid uppretade hans skrifvelser och grefve Fersens depescher konungens redan nogsamt mot franska republiken uppbragta sinne.
Efter rikskansleren grefve Sparres entledigande (Dec. 1797) styrdes kabinettsärendena i Stockholm af herr Ehrenheim, förut minister i Köpenhamn, under titel af förordnad hofkansler, en man af insigter och erfarenhet. Sveriges statssystem närmade sig mer och mer till ryska interesset. Baron Staël hade väl fått kreditiv såsom ministre plénipotentiaire i Paris; men när Franska republiken sedermera utnämnde medborgaren Lamarque till ambassadör i Stockholm, blef han icke emottagen. Ryske kejsaren, skuggrädd för alla frihetsprinciper, hade såsom mot en pestsmitta låtit draga en cordon af trupper omkring sin gräns, som gjorde kommunikationen mellan hans land och Sverige mycket besvärlig. Men konungens tänkesätt om franska sakerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
