Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sin sida nöje i Armfelts lifliga svar. »Kungen förnyade mig sina
försäkringar om sin ynnest», heter det, »och på samma gång om
son goût pour la conversation, surtout quand il ne trouvait pas
des oui-dà». Han föreslog Armfelt att gemensamt tillbringa
vinteraftnarna med läsning och med samtal öfver det lästa. [1]
För gemensam läsning och studier lemnade det förströdda
hoflifvet föga utrymme, men de förtroliga samspråken fortforo;
och Armfelts anteckningar om dem visa nogsamt, att den
njutningslystne monarken och den lefnadsglade unge hofmannen ej
sällan afhandlade ämnen af allvarligare beskaffenhet, än man på
grund af gängse föreställningar kunnat vänta. En dag t. ex.
diskuterade man, enligt denna dagbok, länge frågan om
kyrkoceremonier: konungen framhöll, karakteristiskt nog, den åsigten
att predikan icke borde betraktas såsom annat än bihang till
gudstjensten i sin helhet. Ofta föll talet på historiska ämnen,
hvarvid konungen väckte förvåning genom sitt utomordentliga
minne. Den praktiska lefnadsfilosofi, som var ett älsklingsämne
för 18:de århundradets tankeutbyten, var ej heller främmande
för Gustaf III:s och Armfelts förtroliga samtal. Följande
anteckning förtjenar bevaras: »Samtalet föll på hämnd och däraf
föranledd blodsutgjutelse: konungen ansåg att den största synd
mot Gud vore att hämnas, och att det blod, som götes af
hämndlystnad, aldrig förblefve utan straff, enligt den ’jus talionis’,
som genomgår historien.» Politiska frågor voro naturligtvis icke
heller uteslutna frän dessa samtal; och konung Gustaf började
tidigt gifva Armfelt förtroende af sina planer, ehuru det ännu
dröjde länge, innan han tog honom till rådgifvare.
Anmärkningsvärd är en anteckning (från November 1781), att konungen
under ett samtal om Danmark gifvit Armfelt del af vissa »idéer,
som aldrig skola anförtros åt papperet, men som fyllde mig
med förvåning öfver konungens stora vyer och vidtgående
planer.» Historien har afslöjat hemligheten och visat hvarpå dessa
planer gingo ut.
Under dessa förtroliga tankeutbyten och den dagliga
samlefnaden grundlades den ömsesidiga tillgifvenhet, som längre fram
blef af betydelse ej blott i de båda vännernas historia, utan
äfven i Sveriges. Hos ingen af de bland Armfelts jämnåriga, som
utgjorde konungens omgifning, funnos i så hög grad förenade
lätta umgängesgåfvor med intellektuel begåfning — Schröderheim,
Oxenstjerna och Adlerbeth voro alla åtskilliga är äldre —; och
Armfelt var sålunda en välkommen tillökning i denna krets,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
