Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Savitaipal. Med samma bref från konungen, hvari han utnämnde
sin sårade vän till generalmajor och riddare af svärdsordens stora
kors, följde hans befallning till brigadadjutanten öfverstelöjtnant
Tawast att, till dess öfversten baron Wrede hunne ankomma
norr ifrån med sin Karelska brigad, leda den Armfeltska
brigadens rörelser mot Davidstad och Villmanstrand, samt därifrån
till Viborg. Denna föreskrift berodde naturligtvis på den
oriktiga förutsättningen, att Savitaipal vore i svenskarnas händer, och
kunde icke utföras. Först i slutet af Juni ankom Wrede,
uppehållen genom svårigheten att verkställa trupptransporter genom
ett land, hvars egentliga beståndsdelar, för att anföra hans egna
ord, »äro stenrösen och kärr, hvarigenom löpa gångstigar,
omöjliga för artilleri att genomtränga» [1]; och fälttåget började då
lida mot sitt slut. Före Wredes ankomst hade ryssarna, några
dagar efter träffningen vid Savitaipal, gjort en rekognoscering
mot Kärnäkoski, som tappert blifvit tillbakaslagen af svenska
jägare; och svenska posteringar inrättades vid Mentyharju för
att skydda landet för kringströfvande kosacker.
Från sitt sjukläger uppgjorde Armfelt fortfarande planer för
sina truppers rörelser. Ännu den 21 Juni hade han icke
uppgifvit tanken på en kombinerad rörelse mot Villmanstrand,
hvarvid han dock ansåg Stedingks och de öfriga befälhafvarnas
medverkan nödvändig. »Hittills hade de slumrat på sina lagrar»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
