Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min fruktan, att hans faders mördare skulle göra allt, som
berodde på dem och som vore i deras intresse, för att förqväfva
denne furstes goda anlag eller åtminstone beröfva honom de
medel, genom hvilka han skulle kunna göra dem
välsignelsebringande för sitt land. Konungen hörde mig med mycken
uppmärksamhet, och då jag slutat, sade han med den mest
beslutsamma ton: »Det är otvifvelaktigt, att man icke får lemna
ur sigte en så vigtig sak, och att alla regenter i detta ögonblick
borde förena sig för att ömsesidigt understödja hvarandra och
hindra de illasinnade i alla länder att vinna sina mål».
»Jag begagnade tillfället att betyga konungen af
Preussen min vördnad för den hjälp, han så ädelmodigt lemnade det
olyckliga huset Bourbon. Han svarade mig med ett uttryck af
uppriktighet och innerlig öfvertygelse, att en dylik hållning icke
blott vore i sin ordning, utan nödvändig för Europas förnämsta
makter — en uppriktighet, som likväl, det måste medgifvas,
kunde förefalla problematisk, om man endast ville döma efter
hans följande uppförande, då han drog tillbaka sina trupper och
slöt sin separatfred med fransmännen. Den saks beskaffenhet,
som han skulle försvara, kom honom att hoppas på en
framgång, hvilken borde blifva så mycket snabbare, som den
preussiska arméens anseende borde göra ett kraftigt intryck på
hoprafsade och illa organiserade skaror. Konungen sade mig dock
bland annat: ’Det är likväl märkvärdigt, huru långt dessa
galningar drifva sin revolutionära fanatism. Jag har nyss fått en
rapport af prinsen af Hohenlohe från Sierk, hvilket han intagit.
Han säger mig, att äfven qvinnorna hafva skjutit på våra
soldater; och de fångar, som man fört hit, bestå nästan endast af
gubbar och barn».
»H. M:t fortfor en ganska lång stund att samtala med mig
om hvarjehanda ämnen och förblef alltjämt stående, fastän han
hela dagen varit i rörelse och uppe redan kl. 3 på morgonen.
Jag fruktade att missbruka hans godhet och vågade att erinra
honom, att det vore sent, och att jag skulle vara ledsen öfver
att ett enda ögonblick hindra den man att njuta hvila, som själf
ville skänka ro åt Europa. — Han gjorde ytterligare några frågor
om salig konungen och om vårt sista krig med Ryssland. Då
detta sistnämnda ämne icke var synnerligen egnadt att från min
sida framkalla komplimenter för hans preussiska majestät, så
uppehöll jag mig endast flyktigt vid hvad som rörde den
hjälpkår, som han lofvat Sverige, och den diversion, som den skulle
göra; men jag gjorde all rättvisa åt grefve Borcks nit. —
Slutligen sade konungen: ’Jag måste likväl nu säga Er farväl; arméen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
