Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och amertume fäster mig vid de största bagateller. Jag rår
mig ej själf.» [1] »Jag känner mig trött och gammal, och önskar
att lefva stilla», bekänner han i ett bref från slutet af denna
period; och innan han hunnit långt in på 40-talet, älskade han att
underteckna sina bref till sin hustru: »din gamla gubbe».
Så hade olyckan, de felslagna förhoppningarna och kanske
mer än allt annat bristen på bestämd verksamhet under det
årtionde, som förflutit sedan konung Gustafs död, förändrat den
man, som i hans glada hof länge stått främst i yster
ungdomsglädje och sedan med hurtigt mod stridt vid hans sida.
*
Det var, såsom vi sett, mot slutet af år 1797 som familjen
Armfelt, efter slutad vistelse i Kaluga, samlades på Kolck i
Lifland hos grefve Karl Stenbock. Hos denne vördnadsvärde
slägting till grefvinnan Armfelt tillbragtes ett par vintermånader, väl
behöfliga för återvinnande af de krafter, som vantrefnaden i
Kaluga och resans mödor hållit på att alldeles tillintetgöra.
»Mager, gulblek och matt, så att han knappt kunde få fram ett ord»,
tedde Armfelt sig för sin bekymrade hustru, enligt hennes egna
ord; och hon fann det »mer än underligt, att han ännu
existerade, då man kommer ihåg, att hans kropp redan var utmattad
och försvagad genom mycket arbete, blessyrer och fatiguer, och
det för ett fädernesland, som så nobelt och generöst belönar
förtjensten. [2]
Dels för att söka återvinna helsan under skickliga läkares
vård, dels af omtanke för de båda äldsta barnens uppfostran,
[1] Anledning till en dylik apologi saknades visserligen icke. Armfelts
bref till sin hustru och dotter, hvilka med nästan aldrig svikande
noggrannhet postdagligen afsändes, afspegla skiftningarna i hans lynne. De innehålla
ofta utbrott af rörande ömhet och tillgifvenhet. «Jag för med mig i grafven
den öfvertygelsen, skrifver han en gång till sin hustru, att om ej Försynen
sammanknutit våra öden, så hade jag kanske ingen idé om något lyckligt
och dygdigt här i världen.« Han erkände, att hon «visat hela Europa en
ståndaktighet, en dygd, en vänskap, som ej har sin like: ingen hustru, ingen
vän har kunnat göra mera än du!« utropar han (Okt. 1800). Men i dessa
bref saknas ej heller utbrott af otålighet och dåligt lynne samt förebråelser,
stundom af ganska obetydliga anledningar, för försumlighet med uträttande
af mindre uppdrag o. d. Vid sin dotter Augusta var Armfelt fäst med ett
slags svärmeri: i Kaluga och under första året i Berlin hade hon varit hans
käraste sällskap. Efter skilsmässan 1799 skref han äfven till henne nästan
postdagligen, men tonen i dessa bref är högst ojämn; och förebråelser för
försumlighet i studier och brefskrifning, stundom hårda och oförtjenta, växla
med uttryck af faderlig kärlek och stolthet öfver den rikt begåfvade dottern.
[2] Grefvinnan Armfelt till sin svärmoder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:38 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/f3gd/32/0338.html
