- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
146

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Mot den svenska styrkan på dessa ställen, hvilken
sammanlagdt uppgick till 1,400 man, skedde natten mellan den 9 och 10
Juni ett anfall från norska sidan, som medförde ett nederlag för
svenskarna. Det företogs från två håll, hvarigenom den större
afdelningen vid Berby under majoren G. Adlersparre hindrades
att lemna undsättning åt de 400 man under öfverstelöjtnant
Knorring, som stodo vid Præstebakke. Adlersparre, nyss anländ
till platsen, kände ej heller tillräckligt de lokala förhållandena för
att verksamt kunna uppträda till Knorrings hjälp. Följden blef
att den sistnämndes trupp, anfallen af en vida öfverlägsen styrka,
nödgades sträcka gevär och kapitulerade vid Præstebakke kyrka.
Befälhafvaren förleddes därtill äfven genom en krigslist af en
norsk officer, löjtnant v. Spörck. Denne uppgaf — på
hedersord — att vägen från Præstebakke vore spärrad af en vida
öfverlägsen styrka, hvarför Knorring på god tro ansåg sig vara
omringad. [1]

Förlusten af de 400 man, som föllo och tillfångatogos vid
Præstebakke, var den största motgång, som svenskarna ledo i
detta krig. Fiendens seger blef dock utan vidare påföljd. I
stället för att fortsätta anfallet mot det närbelägna Berby,
föreslog den norske befälhafvaren ett stillestånd med fyra timmars
uppsägelse för att bortskaffa döda och sårade, något som
Adlersparre skyndade att bevilja. Han begagnade stilleståndet att
samla förstärkningar, uppsade det natten till den 14 Juni, och
samma dag återtogs Præstebakke utan svårighet från den nu
underlägsna norska posteringen. Det utrymdes dock ånyo efter
fem dagar, ej på grund af fientligt anfall, men därföre att de


[1] Se om striden vid Præstebakke Armfelts bref till Adlersparre, tr. i
dennes Hist. Handl., II: 177 o. f.; Meijer, anf. st., s. 128; Aall, s. 150; Ræder,
II: 523 o. f. Denne sistnämnde tager Spörcks beteende i försvar såsom en
loflig krigslist. På svenska sidan väckte det stor harm, icke minst hos
Armfelt, som ansåg, att man af en officer, äfven en fientlig, hade rätt att vänta,
att hedersord ej skulle missbrukas. Han omförmälde händelsen på
generalorderna och protesterade hos danske befälhafvaren: «La guerre permet les
ruses, skref han, elle ne permet pas d’engager personnellement sa parole
d’honneur pour une chose qui n’est pas vraie.« (Norske Saml. II: 195.) Med
Knorring var Armfelt mycket missnöjd: «han skref sin rapport som en äkta
fanfaron från Fredrikshall, där han var fången«. — «Knorringen lärer legat i
barnsäng, efter han lät taga sig i kyrkan«, sades det i Armfelts omgifning
(A. till sin hustru 16/6). Han ställdes inför krigsrätt och dömdes för bristande
omtanke och försigtighet till sex månaders suspension samt ersättande af två
förlorade bergkanoner. Klagomål anfördes i högsta domstolen, och genom
dess utslag (12/4 1810) lindrades straffet till två månaders suspension.
Handlingarna i målet blefvo särskildt tryckta (Skara 1810).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free