- Project Runeberg -  Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen / 3:3. Gustaf Mauritz Armfelt efter Armfelts efterlemnade papper samt andra tryckta källor. Under omstörtningarna 1803-1814 /
205

(1892-1894) [MARC] Author: Elis Schröderheim, Gudmund Jöran Adlerbeth, Gustaf Mauritz Armfelt With: Elof Kristofer Tegnér
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det blef anledningen till hans entledigande för andra gången
från befälet öfver vestra armén.

Med djupaste misstro hade prinsens af Augustenburg
vänner erfarit Armfelts öfverläggning med Kaas, hvilken
framställdes såsom prinsens afgjorde fiende; hvarje förbindelse med
honom betraktades af Adlersparre på denna grund nästan som
en högförrädisk handling och såsom ett ingrepp i hans egna
rättigheter. Adlersparre förklarade i bref till konungen, att
detta möte med Kaas »rifvit ned» hvad han med så mycken
möda uppbyggt i Norge; hans bemödande vore tröttsamt,
förödmjukande och fruktlöst, om en hvar finge ostraffadt blanda
sig däri. »Ingen i Norge, skref han, kan föreställa sig, att
högste befälhafvaren för E. M.ts armé kunnat utan
autorisation hafva sammanträde med de norska patrioternas
hufvudfiende; och när de märka, att en både i afseende på personer
och langage dubbel underhandling är å bane, så måste det
af dem tagas antingen för list eller parti-misshällighet i
Sverige.» Adlersparre fann det numera betänkligt att låta sin
fördelning återgå till sina rotar, då han ej visste hvad som
förehades vid venstra flygeln. [1]

Men äfven hos svenska regeringen väckte underrättelsen
om detta samtal missnöje. Utrikesministern v. Engeström
skyndade att för Adlersparre uttrycka sina bekymmer öfver den
del af samtalet med Kaas, som rört Stedingks föregifna
yttrande om Norge såsom Sveriges blifvande arfvedel med
prinsen af Augustenburg. [2] Konungen skickade Armfelts
berättelse om mötet direkt till Adlersparre, »på det Ni själf, säger
han, kan döma om sakens natur och hvad tro man kan fästa
på sådant snack!» Han tillägger — och hans ord visa, att
Armfelt äfven i hans ögon nu var en misstänkt person: »Man har
dessutom berättat mig, att brefförfattaren haft flera
inkonseqventa utlåtelser, så väl i Venersborg som i Göteborg. Han


[1] Adlersp. till Karl XIII, 3/9 1809 (Ups. Bibl.). Armfelt själf var ej
utan farhåga att hans sammankomst med Kaas skulle till det värsta uttydas;
då han afsände sin rapport till konungen, anhöll han, för att undvika «vilains
soupçons et accusations vagues et injustes«, att denna måtte meddelas
Engeström och Wetterstedt.
[2] Se v. E:s bref till Adlersparre 31/8 1809 (Hist. Handl., V: 112).
Icke Stedingk, utan Romanzow, hade enligt Engeströms uppgift i samma
bref (utesl. i Hist. Handl., men anf. i Tidstaflor, I: 193) yttrat sig om
möjligheten af att Sverige i Norge kunde få ersättning för Finlands förlust. Jfr
Wetterstedts bref t. Adlersp., Histor. Handl., VIII: 24.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:09:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/f3gd/33/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free