Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men på det hela gjorde Armfelt rättvisa åt grefve Steinheils
goda afsigter och verkliga ömhet för Finlands väl, och särskildt
ansåg han, att Finlands generalguvernör icke hade någon
anledning till »jalousie». Bestämdt förnekade han, att han själf
»ville spela en rôle på generalguvernörens bekostnad». »Min
Gud», tillägger han, »om han kunde öfvertygas om min dégoût
för all ostentation i allmänhet och än mer för den, som i min
position skulle sätta mig mer en évidence, än jag det absolut
nödgas vara! — Jag vill visserligen arbeta på att i allt göra
mitt land godt, men det är ej exclusivt eller som premier acteur.
Je jouerais, s’il le faut, le rôle de valet, pourvu qu’il tienne à
arriver honorablement au but». [1]
Det kan betviflas, att Armfelt, med all sin varma
fosterlandskärlek, skulle hafva nöjt sig med en underordnad ställning:
det öfverensstämde med hans skaplynne att helst vara — »le
premier acteur». Och i själfva verket var hans ställning sådan,
att ingen kunde göra honom första platsen stridig. För Finland
syntes han i vissa afseenden nästan omistlig. »Hvem befinner
sig», frågade Ehrenström en af de missnöjda, »i lyckligare
omständigheter att kunna gagna sin fosterbygd, och hvar finnes i
vårt land flere talanger förenade på ett ställe?» Endast
personliga motståndare ville förneka de tjenster, Armfelt gjort sitt
land; ingen kunde med fog klaga öfver missbruk till det
allmännas förfång eller till egen nytta af det stora inflytande, som han
egde hos Alexander. Detta berodde på rent personliga
egenskaper, till hvilka samtiden egde få motsvarigheter att uppvisa,
och på den öppna och frimodiga ton hos kejsaren, som Armfelt
från början anslagit och som han alltjämt bibehöll. »Du må tro»,
skref han till Aminoff, [2] »att min oberoende och raka marche,
då det rör mitt land, frapperar; men det har lyckats väl hos
kejsaren, som flere gånger sagt mig: Quand on verra, qu’on ne
veut pas marcher dans votre sens, dites-le-moi! J’ai des bons
épérons. Det har jag gjort och fått saken i gång». Långa och
talrika öfverläggningar med kejsaren, stundom långt ut på
nätterna, hade Armfelt under denna tid af ansträngd verksamhet.
Han ansåg dessa arbetsstunder som högtider, och nämner dem
sällan utan uttryck af den varmaste tacksamhet för den ädle
monarken. »Folk som vilja skada och förvilla», skref han, »hafva
roat sig att utgifva, det kejsaren ej med nöje arbetade, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
