Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
låta tala med sig på hemvägen. Hans tal har ungefär
den föreskrivna kortheten: ja ja och nej nej. Vad
därutöver är, är blott några få korta satser av ett menlöst
men alltid sakligt innehåll och är aldrig vad man brukar
kalla »dumt». Han småler ibland men skrattar nästan
aldrig, hans belåtenhet försvinner snarare då han hör
skratt omkring sig.
Jo, det finns ett par saker som få honom att skratta.
Själv säger han aldrig ett grovt ord. Men det kan
hända att någon av de andra anspelar på hans manliga
mognad genom gåtfulla frågor, t. ex.: är du borta om
lördagarna då du är hemma i X-by?
Då ljusnar det till ett ögonblick i det saktmodiga
turkiska allvaret, han lyfter litet på huvudet och den lilla
röda munnen formar sig så smått och obestämt som
hos ett mycket litet barn, till ett översiggivet men kort
och svagt ljudande skratt högt uppe i diskanten. Varpå
allt återgår till sin stillhet och de tjocka blåsvarta
mustascherna återfå sin fasta porslinskontur.
Det andra, som får honom att skratta, är anspelningar
på den överdådiga mathållningen hos hans målsman
Fiskhandlaren och Storfursten Åbergson. En av hans
små korta satser i detta sammanhang blev hos
kamraterna ett bevingat ord:
»Men Åbergson äter mer».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
