Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru det arbetade, det knöliga, lilla hufvudet,
hvars skära hud lyste fram genom det tunna, ljusa
håret 1 Huru tankar föddes och togo form i den
skarpt fixerande blicken, och med hvilken rastlös
ifver de spelade genom den fumliga, lilla handen
och sökte bryta sig fram i det vanmäktiga språket 1
Hvem kunde någonsin se sig mätt på de
knubbiga benen med deras sammetslena hud, deras
djupa veck, deras ömkliga svaghet och deras
elektriska liflighet, när de dansade och sparkade, tills
tossoma med blåa tofsar flögo i hvar sitt höm!
Hur skälmskt han plirade under de halfslutna
ögonlocken och stötte fram korta, kiknande skratt,
den der pysen, när mamma grälade på honom, för
att han ej ville sofva, eller för att han tagit för
sig så, att hvita floder runno längs mungiporna ned
i halsens fina hudveck!
Med hvilken envishet han fasthöll hennes finger,
för att kunna vakna och gnälla, när mamma ville
smyga sig bort med vaggvisans sista toner!
Småningom lade sig hänförelsen som
svallvågorna på en upprörd sjö. Att han fanns der,
blef för henne ett godt, lugnt och innerligt
förhållande, liksom egandet af hvad hon för öfrigt
fått på sin lott af lifvets bästa.
Då kommo tankar upp ur djupet igen. När
lill-Klas sof, smög hon sig åter dit in. Men
stor-Klas såg orolig ut, när han vände på hufvudet.
Han frågade, om pojken ej kunde vakna och falla
ur vaggan. Då vande hon sig vid att hålla sig
der inne vid plantans sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
