Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gallien ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
455
och til dumma, föraktliga qwinnor, som woro förtjuste at hafwa
dessa orakel på vers, så at bekunde sjungas, hwarigenom de
gudaswar som fälldes på den heliga trefoten, föllo i wanrygte.
Cicero säger at de 12 taflornas lag tilsat dem at på wissa dagar
begära almosor, då ingen annan fick tigga. De befattade sig
äfwen m. at spå i händerna och förutsäga det tilkommande. De
hade i sällskap m. sig gamla trollpackor som frammumlade wissa
verser och föröfwade trolldom, för at oroa familjerna. Deras
offer åtföljdes af wåldsamma wridningar hufwudwrängningar, och
de stångades liksom gumsar. Cybeles beständiga refor
föreställdes genom hennes prester, som förde hennes bild hit o.
dit ömsom på en wagn, ömsom på en åsna, och samlade för Gudinnan
almosor, som lände dem sjelfwa til nytta. Deras chef kallades
Archigallus.
GALLIEN (Sinneb. l.). En af Adrlani medaljer föreställer detta
land såsom gående Kejsaren til möte. Hon har öfwer axlarne
Gallernes randiga kappa och håller en skål i handen; et
brinnande altare står emellan henne o. Kejsaren. Fåret bredwid
tilkännagifwer ej allenast offret: men tillika landets rikedom
på ull. Ofta har hon ock et slags kastspjut, kalladt gæsum.
GALLUS, 1. – förste presten hos Cybele, gjorde sig til snöping
likasom Atys; til hans åminnelse woro Cybeles prester castrater,
och antogo namnet Gallus. 2. – Se ALECTRYON. 3. – (Celt. M.).
Appianus anför efter en romersk fornsägen, at G. war en son af
Polyphem och Galatea. 4. – En flod i Phrygien. Då man drack
litet af dess watten, rensades hjernan och man botades för
galenskap; men de som drucko för mycket, blefwo alldeles
ursinnige.
GALMEIA, se CADMEA.
GALTEN. Egyptierne hade twå stora högtider, hwarwid endast
offrades galtar eller swin. G. war helig hos Kretenserne, emedan
de trodde at Jupiter hade diat en sugga. G. offrades wid de
mindre eleusinska mysterierna; dessutom åt Herkules af Argierne,
åt Venus wid festen Hysteria i af Romarne åt Larerne; o. i
allmänhet af dem som wille bli friska ell. redan woro botade för
galenskap.
GAMAHÉ ell. GAMAHEU, figurer enligt naturen formerade på stenar,
antingen i målning, uphöjdt arbete, eller fördjupning. Plinius
omtalaren en agat som, Pyrrhus skall hafwa ägt, på hwilken
föreställdes de nio Muserne och Apollo midtuti, med en harpa i
handen, hvilket war et rent naturspel. Gaffarel i sina
Curiosités inouïes , tilegnar dessa stenar en astralisk kraft,
som förmår at röra andarne och elementerne i menniskokroppen.
Paracelsus sättet et stort förtroende til dessa bilder eller
karakterer, såsom synbarligen upkomne genom himmelens
inflytelse, och han kallar Gamahæos det fjerde staget af
swartkonst, som annars benämnes den “talismaniska konsten”.
Gamahæum conjugium war et wanligt uttryck ibland
swartkonstnärerne, för at beteckna förbindelsen emellan de
himmelska krafterna och de elementära egenskaperna. En sådan G.
är den i Upsala konst kabinett befintliga stenen, som påstås
föreställa Yttersta Domen och Israeliternes gång genom röda
hafwet.
GAMALIEL (Rabb. M.), en judisk skriftlärd, om hwilken Talmud
anför följande anekdot. En Cæsar frågade G. hwarföre Gud tog et
reichen ifrån Adam. Hans dotter swarade, at tjufwar hade kommit
til henne natten förut, och qwarlemnat i huset et gyldene käril,
i st. för det lerkärl, de bortstulit, men at hon icke war
missnöjd dermed: tillämpningen war lätt at göra. Gud hade gifwit
Adam en följeslagerska i st. för et refben, o. Adam wann på
bytet. Cæsar tyckte om swarett men klandrade likwäl at Gud hade
gjort det i hemlighet och medan Adam sof. Den qwicka flickan lär
framtaga et stycke kött som hon stekt i askan o. böd kejsaren,
men han wille icke smaka det: jag mår illa deraf, sade han. Nå
wäl, inföll flickan, Eva skulle hafwa wäckt en obehaglig känsla
hos den första mannen, om Gud hade presenterat henne för honom
helt okonstladt, sedan Han skapat henne under Adams ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
