Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Harpya ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
503
LITOMENOS, MUTA, TYSTNAD, TACITA.
HARPYA, den glupska, en af Aktæons jagthundae.
HARPYERNE, widunder, barn af Neptunus och Hafwet, men, enligt
Hesiodus, af Thaumas och Elektra 2. Dirgilius nämner blott
Celcæno, mörkheten. Hesiodus upräknar tre: Iris, Ocypete,
snabbflygerskan, och Aello, stormen. Andre kalla dem Alope,
Acheloe o. Ocythoe eller Ocypode. H., med käringansigte, näbb
och krokiga klor, gamkropp och fladdriga bröst, åstadkomma
hungersnöd hwar de foro fram, borttogo maten på bordet, och
spridde en sådan stank, at man icke kunde nalkas det de hade
lemnat. Fåfängt försökte man at drifwa bort dem, ty de kommo
alltid tilbaka; de woro slutligen hundar åt Jupiter o. Juno, och
nyttjades emot sådana som de wille straffa. Så förföljde de
Phineus I, som Calais och Zetes befriade, i det de jagade H.
ända til strophadiska öarne, der de slogo ner sina bopålar. Då
långt derefter Trojanerne, under Æneas, landstego på deras ö,
funno de många hjordar af wildoxar, hwaraf de slagtade flera til
sitt uppehålle. H., som ägde dessa hjordar, rusa genast fram ur
bergen, göra et gräsligt buller i luften med sina wingar, och
slå ner i mängd på Trojanernes man hwaraf de borttaga det mesta
och nedsmutsa det öfriga. Desse rusa på H. med sina swärd; men
deras fjädrar göra dem osårbara. – Målnings och
bildhuggarekonsten begagna H. för at personisiera lasterna: så
t.ex. är Girigheten utmärkt genom en Harpy, som sitter på
penningpåsar.
HARUGA war egentligen et wädursoffer, men sedermera betecknades
dermed hwarje offerdjur, hwars inelfwor brukades til spådom.
HARUSPICES, se SPÅMÄN.
HASCHA, se BENAN.
HASTA war et spjut utan jern i ändan, eller snarare en antik
spira, som man på medaljer ser i Gudars händer. Romarne gåfwo et
sådant spjut åt adelsståndet. Hasta pura ell. donatica war utan
band och grannlåter och skänktes åt de tappre i krig.
HASTIGHETEN (Sinneb. lär.) 1. – Rörelsens hastighet är
föreställd genom en qwinna som kastar en pil o. föreställes
springande med wingar på ryggen, o. hälwingar såsom Mercurius.
2. – AF MENSKLIGA LIFVET. En Centaur i fullt galopp, eller en
blomma som utipricker o. wissnar, eller en flygtig o.
förswinnande skugga.
HATE. (Nord. M.), en ulf. Se SOL.
HATET (Sinneb. l.). Hos Egyptierne war en fisk hieroglyfen
deraf. De olika allegorier af H. som förefinnas, bewisa hwad
Winckelmann säger, at hatet war en concentrerad känsla, och
ganska swår at på et allegoriskt sätt uttrycka. Ripa, t.ex.
afmålar Haten såsom en wäpnad man, som håller et swärd o. en
sköld, hwari synas et rörstånd och en ljungqwist. I ställe för
dessa dunkla och obetydliga emblemer har Cochin anwändt en
ursinnig qwinna som håller en dolk med en omwirad orm, och letar
sig fram med en blindlykta i handen.
HATT, fr PILEUS.
HAUDA (Ind. M.). Under detta namn dyrkas Månen på Cejlon.
Inwånarne tillägga stundom namnet Hamui, en hederstitel för de
högsta personer, och Dio, som hos dem betyder Gud. Se IRRI.
HAVAMAL, Högsången ell. Odins Höga Sång den gamla (Nord. M.),
den andra af Eddans ethiska sånger. Odin införes här såsom
talande, och det hela utgöres af högst märkwärdiga gnomiska
fragmenter öfwer moral, lefnads filosofi och wissa mystiska
wetenskaper. Til prof deras må följande anföras:
Som eld brinner
fred mellan owänner,
i fem dagar;
men på den sjette
slocknar den ut,
då sämre blir all wänskap.
Tidigt skall upstå
den annans lif
och gods will winna:
liggande ulf
får sällan et lår:
ej slumrande mannen seger.
Bättre är dem
som lefwa, än sotdö;
den lefwande wäl en ko förwärfwar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
