Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - M - Mercurius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
106
Cicero fans det 5: en, son af Himmelen och Dagen; den
andre, af Tapperheten och Phoronis; det war han som
wistades på jorden och kallades Trophonius. Den tredje
war son af Jupiter 3. o. Maja; den fjerde, son af
Nilen, hwilken Egyptierne trodde det icke wara
tillåtet at nämna; den femte, som Pheneaterne dyrkade,
war Argi baneman. Alle desse kunna bringas til twå:
den gamle Mercurius ell. Egyptiernes Thot ell. Thaut,
samtidig med Osiris, samt den som Hesiodus säger wara
son af Jupiter och Maja. – Hjeltetiderne äga ingen
person mera rygtbar än Egyatiernes M. Han war själen i
Osiris’ råd, hwilken begagnade honom i de kinkigaste
saker, och som, innan han reste at inkräkta Indien
lemnade honom åt Isis, den han utnämnt til regentinna,
såsom warande den skickligaste minister. Han winnlade
sig äfwen om at sätta handel och konster i flor öfwer
hela Egypten. Sysslosatt med de mest sublima
kunskaper, lärde han Egyptierne sättet at afmäta
landet, hwars gränser ofta rubbades genom Nilens
öfwerswämningar. Med ett ord: det war så wetenskaper
hwari han icke gjorde stora framsteg, och det war
isynn. han som upfann hieroglyferna. Diodorus
tillägger at Osiris wisade honom en utmärkt heder,
emedan han fann honom äga owanliga talanger för allt
som kan bidraga til et samhälles bästa. Också danade
M. et noggrant och regelbundet språk af alla da gängse
osäkra och grofwa munarter, gaf namn åt otaliga
brukliga saker, upfann de första bokstäfwer, reglerade
til o. med wälljudet i uttrycken, inrättade flera
religionsöfningar, och gaf menniskorna de första
begreppen om astronomien. Han lärde dem sedan at
brottas och dansa, äfwensom den styrka och de behag
menniskokroppen har at tacka dessa öfningar före. Han
upfann lyran (lutan) den han försåg med tre strängar,
i affeende på årets trenne tider. Slutligen war det,
enligt Egyptiernes tanke, han som planterade
olivträdet, hwilket Grekerne tro at Minerva gjorde.–
Den andre M., son af Jupiter och Maja, blef rygtbar
ibland Titanerne. Efrer faderns död fick han på sin
del Italien, Gallien och Spanien, der han blef regent
efter sin farbroder Plutos frånfälle: och Mauritanien,
efter sin farfader Atlas’ död. Han war en fin, liflig
furste, samt full af förställning; han reste flera
gånger i Egypten, för at lära sig detta urgamla folks
sedwanor, samt dessutom theologien och isynn. magien,
som den tiden war mycket i swang, och blef deri
omsider utmärkt skicklig; också ansågs han såsom
Stor-Augur hos Titanerne, som beständigt rådfrågade
honom. Hans wältalighet o. skicklighet i
underhandlingar, hwaraf Jupiter drog mycken nytta
under de krig han förde med prinsarne af sin familj,
gjorde at han ansågs för Gudarnes budbärare. Men hans
fel woro ej mindre än hans wackra egenskaper; och hans
svekfulla upförande, hans oroliga lynne nödgade de
andra Jupiters barn at förklara honom krig, hwarunder
han flera gånger besegrades och omsider måste begifwa
sig til Egypten, der han slutade sina dagar. Andre tro
at han dog i Spanien, der man til och med såg hans
graf. Sådan är historien om M., förändrad af Grekerne
och upblandad med månqa fabler. Ty I:o synes at man
gifwit hans namn åt furstar som hade någon af hans
egenskaper, 2:o hafwa dessa egenskaper gifwit
anledning til flera allegorier. Så t.ex. den guldkedja
som gick utur hans mun och fäste sig wid öronen på dem
som han wille ledsaga, betecknade at han fjättrade
hjertan och sinnen genom sin wältalighet. Om han
afmålades med halfwa ansigtet ljust och halfwa swart
och dystert, war det emedan man trodde honom ledsaga
själar til underwerlden, samt at han således war ömsom
i himmelen ell. på jorden, och ömsom i skuggornas
rike. Om Egyptierne föreställde honom med et
hundhufwud, så skedde det, säger Servius, för at
utmärka hans waksamhet och skarpsinnighet. – Såsom Gud
för handelsmän och tjufwar, har man satt på M:ii
räkning åtskilliga skälmstycken, och Lucianus
berättar, at medan han ännu war barn, stal han
treudden ifran Neptunus, pilarna från Apollo, swär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
