Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första Flocken - Visslan och Bonden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VISSLAN och BONDEN.
En flitig Bonde skulle sopa
Sin loge, då han med sin qvast
I dråsen får en Vissla fast,
Som för at frälsa sig begynner ömkligt ropa.
Jag, Nådig Herre! jag är den,
Som rensar ifrån möss dit visthus och din lada,
Et slägte, som förut dig gjort så mycken skada:
Förskona mig som husets vän.
Du vän! är Bondens svar, du tror det namn förvärfva,
Du! på hvars redlighet så’ litet räknas kan:
Du öde! råttor ut, at deras lämning ärfva.
Fast de min säd ej mer förderfva,
Ej dråsen mindre gripes an.
För husbond n vågar du med stora tjenster skryta,
Och tjenar blott för egen vinet.
Bland skade-djur, som här ej tryta,
En hyklare bör tålas minst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>