Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lycosan från Narbonne eller den svartbukiga taranteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Jag har rikligt försett dem med byggnadsma-
terial av yppersta slag, vida överlägset det de be-
gagna när de äro hänvisade till sig själva. Det
är först och främst små släta stenar för grundvalen,
somliga av en mandels storlek. Med dessa stenar
äro blandade korta stumpar av raphiabast, smidiga
band som äro lätta att böja. De skola träda i
stället för spindlarnas vanliga material för flät-
ningsarbete, fina stjälkar och torra blad av gräs-
arter. Slutligen ställer jag till mina fångars för-
fogande en oerhörd skatt, som lycosan dittills
aldrig begagnat sig av, nämligen grova ulltrådar,
sönderklippta i tumslånga bitar.
Då jag på samma gång vill komma underfund
med, om mina djur med sina präktiga ögonlinser
äro i stånd att skilja mellan olika färger och före-
draga vissa av dem, blandar jag ulltrådar av olika
färg, röda, gröna, gula och vita. Om spindeln
tycker bäst om en viss färg, kan han välja den.
Lycosan arbetar alltid på natten, en ogynnsam
omständighet som hindrar mig att följa arbeter-
skans metoder. Jag ser resultatet, men det är
allt. Även om jag komme till arbetsplatsen med
en lykta, skulle jag inte vinna mera på det. Den
mycket skygga lycosan skulle genast dyka ned i
sin håla, och jag hade förgäves berövat mig min
nattsömn. Å andra sidan är hon inte synner-
ligen flitig 1 sitt arbete. Hon tar sig gärna god
tid. Har hon lagt ett par tre ulltrådar eller bast-
stumpar tillrätta, så får det vara nog arbete för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
