- Project Runeberg -  Läsebok i Fäderneslandets Häfder för Skolan och Hemmet / 1. Tidsrymden intill Gustaf Wasa /
37

(1878-1883) [MARC] Author: Carl Georg Starbäck, Robert Fredrik von Kræmer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NÅGRA ALLMANNA NORDISKA SAGOB.

37

önskade den till man, som hon kände, men icke den, som
hon kände blott af rykten, hvilka dertill alla voro onda."

Nil tog Angantyr till orda: "Föga lärer det vara
att vänta" — sade han — "att möns sinne ändras,
derför ville han icke strida om henne." Men han
utmanade Hjalmar till envige på Samsö åi*et derpå vid
midsommarstiden och derpå lemnade bröderna sälen. När de
kommo hem, sade deras fader: "aldrig har jag förr
ängslats för eder, men ingenstädes känner jag Hjalmars like,
och har han i sitt följe en man, som i mod och tapperhet
står honom närmast/’

På utsatt tid foro Hjalmar och Odd till Samsö, der
de lade sina skepp i land och gingo upp på ön. Under
tiden kommo ock Arngrimssönerne. De drogo genast
sina svärd, beto i sköldranden, och bärsärksgången koni
öfver dem. Sex af dem gingo ut på hvardera af de två
skeppen och dräpte alla Hjalmars och Odds män. När
de med blodiga svärd gingo ned från skeppen, sågo de
Hjalmar och Odd komma mot stranden, men
bärsärksgången hade då gått öfver, och då blir man svagare än
vanligt, liksom efter en sjukdom. När Hjalmar såg sina
och Odds män fallna, sade han: "tyckes mig nu rimligt
att vi alla skola gästa Odin i qväll i Valhall!" Det
har blifvit anmärkt, att detta var enda gången, som man
hörde Hjalmar, yttra ett ord af fruktan. Odd åter var
stridsglad och full af mod.

"Jag vill kämpa mot Angantyr," — sade Odd —
"han lärer gifva dråpliga hugg med Tyrfing, men jag
tror att min skjorta står dem bättre emot än din brynja."
Men Hjalmar svarade: "Hvar kommo vi väl så till
striden, att du gick före mig; för denna holmgång*) råder
jag, och det löftet gaf jag icke konungadottern, att du
eller någon annan skulle kämpa för mig." Så drog han
sitt svärd och gick emot Angantyr, men innan de
skiftade hugg med hvarandra, sade Angantyr, att den, som
segrade, icke skulle taga den fallnes vapen, ty han ville
hafva Tyrfing med sig i grafven; samt att den eller de
öfverlefvande skulle uppkasta hög öfver de fallne. —

*) Holmgång = envigeskamp.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Oct 10 22:59:28 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faderhafd/1/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free