Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
FORNTIDEN.
Samhällsskicket. Medvetandet af personlig frihet och
oberoende, personlighetsmedvetandet, som genomgick
forntidens hela folklynne och uttalade sig i dess tro och
gudalära, gjorde sig äfven gällande med afseende på
samhällsskicket. Samhällets kärna utgjordes af
odalmännen, d. v. s. de sjelfegande bönderne, som innehade fäst
egendom eller jord. Denna jord, odel, ansågs såsom hela
ättens egendom och ärftliga hem, hvarför den med all
makt borde bibehållas inom slägten, hvars medlemmar
kallades odalborna eller bördsmän till samma gods. På
egen gård och grund var odalbonden konung och kallades
’husdrottn’. Han var här omgifven af sin hustru och sina
barn, sina huskarlar, hvilka utgjorde hans svit eller följe,
samt sina trälar. Var hans egendom stor, kunde han
bortförpakta en eller flere delar deraf åt andra, som
def-för betalte honom en del af egendomens afkastning. Dessa
förpaktare eller landtbor voro liksom odalbönderne
friborna män, men egde ej rätt att deltaga i
öfverläggningarna på tinget.
En motsats till de fries klass utgjorde de föraktade
trälame. Desse åtnjöto icke lagens hägn, utan berodde
helt och hållet af sina husbönder. En träl betraktades
som lösegendom och kunde dödas, säljas, bortbytas eller
utlånas, allt efter egarens godtfinnande. Likväl var hans
ställning vida bättre än man skulle tro. Den stolte
nordbon missbrukade ej gerna sitt välde öfver en värnlös.
Sedan kristendomen inkommit i landet, förbättrades
trälens ställning betydligt, innan träldomen genom lag
afskaffades; inen äfven under hednatiden kunde en träl
köpa sig fri genom egna sparpenningar eller, om han
var krigsfånge, frilösas af sina fränder. De som för
fattigdom, af lättja eller af hat till anförvandter, för att
undandraga dem sin förmögenhet, gåfvo sig till trälar,
kallades gäfträlar, och voro de mest föraktade af alla.
Jemte olikheten mellan frie och ofrie gafs det inom
de fries klass en rangskilnad, om ej inför lagen, likväl i
det allmänna tänkesättet. Alla som voro af konungaätt,
eller som egde ett genom flere slägtled vidmakthållet af
rikedom understödt högre anseende, så kallade stormän,
storbönder, äfvensom alla, hvilka voro i konungens tjenst,
åtnjöto ett slags rang eller ett af det allmänna tänke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
