Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
MEüELTDIFN.
öfver till Danmark och konung- Håkan i Norge, missnöjd
med hertig Erik, öfvergå! hertigarnes sak och slöt fred
med Erik Menved. Med en väldig här framträngde Birger
och danske konungen till dec väl befästade Nyköping.
Men hertig Erik vidtog så kraftiga försvarsåtgärder att
ännu vid jultiden (belägringen hade begynt i början af
hösten) konung Birger klagade, "att Nyköpings slott var
honom lika nära som första dagen, då han kom dit."
Äfven i det öfriga Sverige hade hertig Erik vidtagit
alla möjliga mått och steg till försvar, så att danska
herrarne och konungen tyckte sig ganska litet kunna
vinna genom denna fejd. Trötta å båda sidor vid kriget,
samlades de nordiska rikenas konungar samt hertigarne
till ett stort fredsmöte i Helsingborg, sommaren 1310.
Här ingicks förlikning mellan Birger och hans bröder
och Birger återfick en tredjedel af Sverige. På ett
nytt möte i Helsingborg 1313 bilades tvistigheterna
mellan de särskilda rikena.
Lugnet var nu åtminstone for ögonblicket återstäldt.
Men konungens makt var mer än någonsin försvagad,
sedan vänskapen blifvit återknuten mellan Norges konung
och hertigarne. Vid Michaelsmessan 1312 firades med
all prakt Eriks och Valdemars bröllop med de förut
nämnda prinsessorna, konung Håkans dotter och
brorsdotter, om hvilka det heter i krönikorna från denna tid:
"de kungliga brudarne voro de skönaste, man ville se,
och aldrig var en man så illa bedröfvad, att det ej gjorde
honom godt att se på dem."
Den ingångna freden medförde likväl föga välsignelse.
I Sverige höllos trenne lysande hof, medan missväxt
och farsoter’ utarmade folket. Bonden, heter det, bragtes
härigenom till stor nöd; "hertigarne voro väl milde,
frikostige och präktige, men de voro det med den arme
bondens stora elände."
Utan tvifvel var den svage Birger den villigaste
att lyssna till folkets nöd, men hans onda dag var
kommen; han fick nu bära skulden för allt, och både
Helsingarne och Gotlänningarne gjorde uppror. Då han
drog öfver till Gotland att med väpnad hand kufva de
motsträfviga, togo Gotlänningarne honom tillfånga, och
föga fattades att han af de förbittrade bönderna blifvit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
