Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HATUJSALEIvE]S.
147
ihjälslagen. Med föga ära återvände konungen till
Stockholm och den årliga skatten af Gotland bestämdeg till
tvåhundra mark silfver, krigsgärden deri inberäknad.
Minnet af den oförrätt Birger lidit af sina bröder
grodde djupt i hans själ. Härtill kom missnöjet öfver
den närvarande förnedringen och mörka farhågor för
framtiden. Den del af Sverige, som hertig Erik
förbehållit sig, låg intill norska gränsen, och då hertigen,
kraftfull och djerf, stod i förtroligaste förhållande till
Norges konung, samt antingen han sjelf eller hans barn
i framtiden skulle ärfva norska kronan, kunde dessa
farhågor synas väl berättigade. Äfven i Danmark hade
hertigen många anhängare, och det torde således vara svårt
att säga, huru det hade slutat, om ej de djerfva planerne
blifvit afbrutna genom hertigens död.
Om hösten 1317 reste hertig Valdemar uppåt Sverige,
och i förbifarten gjorde han ett besök hos konungen,
som då vistades på Nyköpings slott. Han blef vänligt
mottagen af både konungen och drottningen, som bådo
honom återkomma i julhelgen och då hafva hertig Erik
med sig. Valdemar fortsatte derefter sin färd till Erik
och omtalade för honom sitt besök i Nyköping samt
inbjudningen dit. Erik misstrodde väl denna ovanliga
vänlighet, men han ville ej skiljas från sin broder, och
då Valdemar bestämt sig för att resa, så följdes båda
åt att fira julen i Nyköping.
Här kom konungen dem till mötes vänlig och glad
och äfven drottningen var idel solsken. Ett präktigt
gästabud var tillredt; "der tröt icke vin, icke mjöd,
icke fagra ord. Aldrig såg någon drottningen så glad,
som hon då var", säger krönikan. Under tiden hade
hertigarnes folk fått sig herbergen anvisade nere i staden.
När slottsporten blifvit stängd efter dem och hertigarne
begifvit sig till sina sofrum, kallade konungen till sig
riddaren Knut Jonsson (Blå) och tillsade honom hjelpa
till att gripa hertigarne. Men denne vägrade och sade,
att "den, som gifvit konungen ett sådant råd, menade
icke väl med honom; det vore en skamlig gerning."
Då åtog sig en annan, Konrad Ysarn, det svekfulla
uppdraget. Väpnade från hand till fot inträngde konungens
svenner i hertigarnes sofrum. Valdemar rusade upp och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
