Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS ERIKSSON OC1I ILANS SÖNER. 151
stormän, som i första rummet tänkte på tillfredsställandet
af sin egen maktlystnad och egen vilja. Konungen, då
han kommit till myndiga år, klagar häröfver. "Under
vår barndom", säger han, "uppväxte många sedvänjor,
flere hårda och ogagneliga än gagneliga och goda, vår
allmoge och oss sjelfve till mycken bedröfvelse. Nu,
sedan vi kommit till myndiga år, hafva vi bedit, rådt
och med hårda straff hotat, att från dylika kranka gerningar
måtte återvändas, men få äro de, som det gjort, hvarken
för vår böns skull, eller för vår varning eller vår hotelse."
I ett annat bref klagar konungen, att alla hans "årliga
ingälder från allt riket" före hans tillträde till regeringen
voro alldeles förödda så, att — säger han — "knapt
en mark silfver eller penningar fans oss till nytta och
gagn/’ —
Ar 1332 tillträdde Magnus Eriksson sjelf regeringen
öfver Sveriges rike. Denna händelse utmärktes genom
en betydlig tillökning i konungens yttre makt, ehuru
denna tillökning sedermera visade sig vara blott tillfällig.
Under de inre strider, som vid denna tid söndrade Danmark
och förde det till branten af undergång, hade grefvarne
af Holstein äfven bemäktigat sig- Skåne och Bleking.
Men Skåniugarne ville ej veta af det holsteinska
herraväldet utan nedgjorde främlingarne hvar de träffade dem,
en gång t.ill och med i sjelfva domkyrkan i Lund och
sände så bud till konung Magnus i Sverige, att cle ville
gifva sig under honom. Magnus stämde fullmäktige från
Skåne emot sig i Kalmar om sommaren 1332, och hyllades
af dem till konung, hvarefter de holsteinska grefvarne i
Helsingborg, i november samma år, afsade sig sin panträtt
mot en betydlig lösesumma. Inalles, och sedan Magnus äfven
löst till sig södra Halland, utbetaltes för dessa landskaps
förening med Sverige 50,000 mark silfver. Förvärfvandet
af de södra provinserna var visserligen en god sak,
men bragte bådo konung och land i stort bekymmer,
först för åstadkommande af den betydliga lösesumman
och sedan för de nya landskapens försvar. Det senare
lyckades icke heller, sedan Danmark fått en konung,
som med allvar tänkte på att återupprätta sitt rike,
nämligen den unge Valdemar Atterdag. Sitt tillnamn,
hade han erhållit af ett uttryck, som ban ofta begagnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
