Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
ME DELT IDEN.
herredag sammanträdde i S:t Gertruds gillestuga, och här
blef Karl utvald till Sveriges konung samt krönt enligt
lagens föreskrift d. 29 Juni 1448. Aret derpå erhöll han
genom Norrmännens fria vtfl jemväl Norges
konunga-krona. Lyckan tycktes således vara den mäktige
partichefen mycket blid, men Danskarne hade (i September
1448) valt till sin konung Kristian den förste af
Oldenburg. Till honom afläto Norrmännen en skrifvelse, att
de beslutit förena sig med Sverige, emedan dessa riken,
Sverige och Norge, af ålder och alltid i sämja och
kärlek sammanvarit, och att aldrig med Norrmännens vilja
någon Tysk eller Dansk vidare skulle blifva Norges konung.
Men länge förblefvo icke sakerna på detta sätt.
Förrädiska stämplingar drefvo sitt spel och skilde inom
kort både Norge och Gotland från Karls spira. Mot
den afsatte konung Erik, som ännu satt qvar på Wisborgs
slott och dref sitt sjöröfvaryrke, skickade ..Karl skepp
och manskap under anförande af sin svåger Magnus Gren,
men denne kunde intet uträtta, ty Erik kallade Danskarne
till sin hjelp och öfverlemnade åt dem Wisborg, hvarpå
Magnus Gren till Danmarks konung öfvcrlät Gotland.
Frågan, hvilketdera riket ön borde tillhöra, skulle afgöras
på ett möte i Halmstad 1450. —
Få mötet, som hölls vid utsatt tid, blef likväl
ingenting afgjordt om Gotland. Deremot afträdde de svenske
fullmäktige Norge till konung Kristian, hvarjemte beslut
fattades, huru man skulle gå till väga för att åter
upprätta unionen efter endera konungens frånfälle. Det var
uppenbart att de svenska herrarne hade till hufvudsyfte
att minska Karls makt och derigenom öka sin egen.
Tillika öfverenskommo de, för att trygga sig mot Karls
efterräkningar, att beröfva honom hans konungsliga rätt
att bortgifva slott och län. Karl hade nämligen, såsom
infödd svensk, ej i likhet med utlänningarne afgifvit
någon särskild konungaförsäkran, utan var vid sin styrelse
endast bunden af svensk lag och sin konungaed.
Underrättad på ett möte i Arboga om de förrädiska stämplingar,
tör hvilka han varit ett föremål, måste han foga sig efter
beslutet med afseende på Norges afträdande, men straffade
förrädarne genom att fråntaga dem deras förläningar.
De förnämste af desse herrar voro erkebiskop Jöns Bengt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
