Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
NYARE TI PEN.
på riksdagen i Westerås; han tog derefter sin tillflykt
till hemliga stämplingar. I Westergötland, der han var
lagman och den mäktigaste man i landskapet,
sammankallade han allmogen till ett möte å Larfs hed, der han
och biskopen i Skara Magnus Haraldsson (Strömfelt) med
flere sammansvurna herrar sökte med upproriska tal
uppvigla menigheten. Denna hade redan förut erhållit
varnande bref från andra landskap, hvarföre bönderna
på Ture Jönssons uppmaning att välja en annan konung,
svarade, det de ville vidblifva den trohet, de svurit
konung Gustaf. Förskräckte flydde Ture Jönsson och
biskopen ur riket. De andra vestgötaherrarne, som varit
inblandade i stämplingarna men ej begagnade detta
räddningsmedel, blefvo genom sina egenhändiga bref röjda,
öfverbevisade och tvenne af dem afrättade i Stockholm,
nämligen den tillämnade konungen Mans Bryntesson
Lilie-hök samt Nils Olofsson Winge.
Man skulle väl tro, att den stränghet, med hvilken
konung Gustaf dämpade det andra Dalupproret, borde
ha varit Dalkarlarne en allvarsam minnesbeta för
framtiden; men så blef ej fallet. Ännu en gång måste han
på detta styfsinta folk använda sin oböjliga herrskaremakt,
innan Dalarne blef en lydig landsända.
För att afbörda en del af den tryckande skulden
till Liibeckarne hade konungen på stämmor och möten
öfverenskommit med allmogen, att en eller ett par af
de öfverflödiga klockorna skulle tagas från hvarje kyrka,
för att med metallen betala skulden. I alla andra
landskap ingick man temligen villigt härpå, men ej så i
Dalarne. En del klockor hade likväl redan blifvit
aflem-nade till konungens tjenstemän, då Dalkarlarne ändrade
mening. Mangrannt tågade de ned till Westerås och
återtogo under konungens ögon sina klockor. "De ville
ej mer," sade de, "låta sig kättas i ring såsom på Tuna
gärde; att komma öfver elfven vid Brunbäck, utan
Dalkarlarnes samtycke hade ingen rikets herre och konung
förr vågat; Gustaf skulle ej heller komma in i landet
utan legd eller med större följe än de sjelfve bestämde;
inga andra embetsmän ville de lida ibland sig än dem,
till hvilkas tillsättning de sjelfva samtyckt och som ibland
dem voro infödda." — Konungen yttrade härom, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
