Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONUNG GUSTAFS IN RF. STYRELSE.
49
vore nu Dalkarlarnes tid, men hans tid skulle också
komma. Han utnämnde emellertid en af hufvudanförarne
för upproret till sin befallningsman i Dalarne.
Det var farhågorna för Kristian den andre, som
gjorde denna Gustafs varsamhet nödvändig. Men sedan
han tillbakaslagit Kristians anfall, var han icke längre
den milde konungen, som såg genom finger med
upproriska undersåtars förmätna tilltag. Med ljungande
vrede stod ban ånyo i Dalarne och strängt var clet straff,
som träffade de uppstudsige Dalkarlarne. Desse hade
åter börjat förhålla sig stilla. Konungens tillfälliga
eftergifvenhet hade gjort dem säkra och med gästabud firades
den återvunna sjelfständigheten. Men långvarig blef ej
den ljufva säkerhetssömnen. Menigheten sammankallades
att möta konungen vid Kopparberget, och liksom på Tuna
hed slog krigsfolket en ring omkring de upproriske.
Konungen sporde dem till, om de mindes hvad de för
sex år sedan lofvat, och om de trodde att de skulle så
leka med honom hvarje år. Men detta var sista leken.
Dalarne skulle blifva en lydig landsända eller ock skulle
hvarken hund eller hane höras i dessa bygder. Hvar
voi*e det landamärke som deras konung, ej skulle få
öfverstiga? Anstode det dem såsom undersåtar att så
mästra sin öfverhet?
Efter detta tal, som Dalkarlarne knäböjande måste
afhöra, uppmanades de att utlemna upphofsmännen till
upproret, hvilket ock skedde. Fem af dem blefvo på
stället afrättade, och af de öfrige, som fördes fängslade
till Stockholm, gingo följande året tre till döden, bland
dem den oss förut bekante Anders Persson på
Rankhyttan.
I hela Gustafs förhållande till sitt folk är det hans
egen personlighet som öfver allt ingriper och gör sig
gällande. Alla bref till landsorterna äro af honom sjelf
uppsatta; ofta höll han vid marknader och andra
tillfällen samtal med allmogen, då han uppträder och i sitt
vanliga egendomligt kraftiga språk förmanar, upplyser
och undervisar menigheten i såväl kyrkans och statens
angelägenheter som beträffande dess enskildaste bestyr.
Härstammande från en af rikets förnämsta ätter och
genom sina giftermål befryndad med de rikaste slägterna
Svensk hisoria- II. .1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
