Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
NYARE TI PEN.
på sin tid, var och förblef han i sitt enskilda lif
herremannen och godsegaren under konungakronan. På sina
gods i alla delar af riket drifver han jordbruket i stor
skala, idkar bergsbruk och handel, i det allt vårdas och
tillses af honom personligen. Han är här som i så många
andra hänseenden sitt folks föresyn och lärare, men han
fordrar ock, att hans uppmaningar skola efterkommas
och åtlydas. I allmänhet är det svårt att skilja emellan
konung Gustafs uppmaningar och förmaningar samt hans
befallningar. Han har vanligen begynt med de förra och
slutat med de senare. Äfvenledes svnas hans åtgärder
i allt som angår landets näringar utgångna från den
föreställningen, att all jord, alla strömdrag, skogar och
allmänningar ursprungligen varit kronans tillhörighet.
Deraf händer det till och med att åboar på skattehemman,
som ej väl vårda hemmanet, helt enkelt derifrån vräkas.
Om skattebönderna i Upland skrifver konungen, "att de
låta sig tycka, efter de äro med lagligt arf, köp eller
eljest komne till slika skattehemman, måga de väl fara
med dem huru dem godt synes; der svare vi så till, att
så länge de hålla sådana kronans hemman med laga
byggningar och andra nödtorfter, så måga de väl höra
dem till; men när detta icke sker, så höra de oss och
Sveriges krona till." På smålandsböndernas klagomål,
att konungens fogdar med dem hålla hysesyn, svarar
konungen: "Så mene vi, att det måtte vara oss, såsom
riksens herre, efterlåtet att hålla hysesyn med
skattebönderna, såsom det adeln efterlåtet är med deras
land-bor." "För husröta må väl ock räknas," skrifver han,
"när de låtit skog växa i ängen och illa dikat och
farit med åkern; vi låta oss på kronans vägnar med
sådant ingalunda nöja."
I allt främjande och åsyftande sitt rikes välfärd,
om han ock derföre någon gång uppoffrade den enskildes
förmenta eller verkliga rätt, är konung Gustaf i
förhållandet till sitt folk närmast att likna vid en fader, som
ömsom med stränghet, ömsom med mildhet leder sina
barn. Att desse ej alltid med välbehag upptogo hans
mäktiga styrelseåtgärder, derom lemna de med
stränghet kufvade Dala- och Yestgöta-upproren ett intyg. Men
ännu återstod för Gustaf ett det svåraste af dem alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
