Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-132 NYARE TIDEN.
skap som hunnit samlas. Efter ankomsten till Reval i
augusti, fick han vänta flera veckor på Sigismund.
Efterhand utspriddes ett rykte, att Johan beslutit
taga sin son med sig till Sverige, och att denne,
upp-ledsen vid det oroliga regementet i Polen, samtyckt att
återvända hem. En allmän förskräckelse intog
Svenskarna, hvilka härigenom skulle blottställas för ett krig
med Polackarne, innan ännu striden med Ryssland
blifvit bilagd. Icke mindre blef oron bland Polackarne,
emedan underrättelser ingått, att Tartarerna härjande
infallit inom polska området. Johan bestormades af
Polackarne med föreställningar mot det ovisa beslutet,
och svenska rådet tog bladet från munnen och uttalade
i skarpa ordalag sina tankar om Johans styrelse. En
annan skrifvelse, undertecknad af alla de närvarande
rådsherrarne, krigsbefälet och den utom rådet stående
adeln, tillsammans sextio personer, bland dem Erik
Stenbock, Axel Lejonhufvud, Gustaf och Sten Baner, Erik
Sparre, Ture Bjelke, ni. fl. afläts till konungen, i hvilken
skrifvelse undertecknarne säga sig "hafva förnummit, att
konung Sigismund ämnade taga afsked af kronan Polen
och följa sin fader till Sverige. Sådant vore stridande
mot konungarnes bref, heder och tro; om Sigismund så
snöpligen rymde från land och rike, skulle det
otvifvelaktigt föranleda till krig med Polen. Men en så svår
och oändlig fiendskap är Sverige på denna tid icke
mäktigt att utstå, utan torde undersåtarne deraf mot
begge konungarne blifva kallsinniga eller, hvad värre är,
begynna något oråd i riket." Då Johan oaktadt denna
föreställning vidblef sitt beslut, upptågade krigsbefälet
till slottet och nedlade sina fanor utanför konungarnes
fönster med en dyr ed att aldrig draga vapen till deras
försvar, om de onödigtvis utsatte Sverige för så mänga
fiender. Polackarne å sin sida hotade äfven. Ändtligen
den 30 september slet sig Sigismund ur sin faders armar;
från Sverige förnummos oroande rykten om utbrutna
oroligheter, så att Johan nu måste återvända hem. Han
gick om bord utan att egna en blick åt det uppvaktande
rådet "mörk, tyst och med vreden i hjertat."
Men hämnden dröjde ej att i hårda slag drabba
dem som företagit hvad Johan kallade "upproret" i Reval.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
