Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
NYA RF. TIDEN.
Gustaf den tredje som äfven i Vesterås domkyrka låtit
uppsätta en värdig grafvård öfver Erik, lät resa denna
vård öfver Johan III i Upsala domkyrka, likväl så till
vida skipande efterverldens dom att han lät bryta från
denna senare vård de kungliga tecknen derå, spiran,
kronan, äpplet och svärdet, som fördes till Vesterås och
nu pryda Erik den fjortondes graf.
Sigismund hade mottagit sitt nya rike utan att
skiljas från det gamla. När han efter sin fader uppsteg
på Sveriges tron, hade han innehaft den polska i fem
år; om än hans kärlek ej tillhörde det oroliga polska
folket, som han en gång hade önskat att få lemna, så
tillhörde hans samvete den katolska religionen, och deraf
härrörde en naturlig böjelse att heldre vistas i det
katolska Polen än i det kätterska Sverige. Detta var ett
vigtigt skäl för honom att qvarstanna i Polen, äfven om
han icke varit så fjettrad i detta land, att han ej fick
skiljas derifrån. Om det var olyckligt för Sverige, att
dess katolske konung uppehöll sig långt ifrån sitt
fädernerike, hade det säkert blifvit än olyckligare, om han
stannat i Sverige, och med skäl torde man kunna fråga:
huru hade det då gått med Sveriges politiska och reli
giösa frihet? Olyckorna hade då helt säkert åtminstone
blifvit långvarigare, och måhända hade Sveriges historia
då haft att förtälja om ännu en fången konung.
Strax efter konung Johans död hade hertig Karl
af egen makt och vilja öfvertagit riksstyrelsen. Han
var deruti ej ovan; under de sista åren af Johans
regering hade han för det mesta fört styrelsen, och således
inskränkte sig saken helt enkelt till att han behöll
hvad han redan förut hade. Emellertid var allting
till en början godt och väl. Hertigen försatte genast
de fångna riksråden i frihet, återgaf dem deras
embeten samt vidtog kraftiga anstalter att trygga rikets
sjelfständighet och religion. De förra gälde Polackarne,
hvilka redan vid Sigismunds val till polsk konung fordrat
som vilkor, att Estland skulle öfverlemnas till Polen, de
senare voro riktade mot Sigismunds egna och
katolikernas bemödanden.
Eör att bevara den lutherska läran ren
och^oför-kränkt! i Sverige hölls på hertig Karls föranstaltande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
