Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
upsala MÖTE 159 3.
115
ett möte i Upsala, hvilket, öppnadt den 3 mars 1593,
blef i religiöst afseende bestämmande för vårt
fosterlands hela framtid och derföre sedan hvart århundrade
genom en jubelfest blifvit upplifvadt och återkalladt i
folkets minne. Vigtiga, för sekler afgörande voro de
beslut, som der på tvenne veckor fattades. Till
ord-förande valdes domprosten i Upsala, Nicolaus Bothniensis.
Hertigen hade nämligen önskat att icke någon biskop
skulle väljas, på det icke den höga myndigheten skulle
inverka på öfverläggningarnes frihet. Mötet bevistades
för öfrigt af medlemmar utaf alla riksstånden,
förnämligast prester. Ej mindre än 332 andlige från alla
landets delar voro närvarande, och bland dem fj-ra biskopar.
Erkebiskopsstolen i Upsala, som i flera år stått ledig,
blef nu besatt genom val, och dertill utsågs papismens
och liturgiens ifrigaste motståndare Abrahamus
Anger-mannus, en rikt begåfvad, men häftig och orolig man.
Såsom grund för mötets beslut bestämdes, att den Heliga
skrift skulle utgöra enda rättesnöret för svenska mäns
tro. Derefter upplästes augsburgiska bekännelsen, och
alla uppstodo och förklarade att de ville till sitt sista
andedrag dervid förblifva. "Så," utropade ordföranden,
"är nu Sverige vordet en man, och alla hafve vi en
Gud." Påfviska gudstjensten blef genom hertigens och
rådets påbud alldeles förbjuden och den lutherska
anbe-fald. Alla som antagit liturgien, fingo derefter en skrapa,
bland dem äfven biskoparne. Mötets beslut blef till sist
i sina hufvudpunkter bifallet, samt sedan offentligen
uppläst och underskrifvet. Vid 1693 års jubelfest lät
konung Karl den elfte förfärdiga ett silfverskrin, hvari
den märkliga urkunden än i dag i riksarkivet förvaras.
Vid underrättelsen om sin faders död, hvilken
Sigismund erhöll först på enskild väg genom en at’ hertig
Karls tjenare och sedan officielt genom en beskickning,
hade den nye konungen genom öppet bref bedt hertigen
handhafva styrelsen, till dess han sjelf kunde komma
öfver till Sverige. Hertigen å sin sida hade oförtäckt
meddelat konungen, det han och rikets råd satt sig i
besittning af regeringsmakten, samt att han varnat
ståthållarne i Finland och Estland mot både Polaekar och
Ryssar. Hertigen hade tillika frimodigt erinrat konungen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
