Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
160
NYA RF. TIDEN.
skrifvelse till rikets öfriga landskap med uppmaning till
dem att göra detsamma, hvilket de förmodade att desse
ej skulle undandraga sig, så mycket hellre som Finnarne
sjelfva mer än de lidit af kriget. Smålänningarne tackade
dem först för deras beredvillighet till rikets försvar, och
Gustaf Adolf utskref gärden öfver hela riket, ursäktande
sig, att tiden ej annorlunda medgaf.
Sålunda brydde man sig föga om sättet på hvilket
ändamålet vans, endast fosterlandets bästa var
ögonmär-ket. Från denna tiden omtalas jemväl utskottsriksdagar,
till hvilka tvenne adelsmän inkallades från hvarje
landskap, biskoparne och en prest från hvarje domkapitel
samt borgmästare och råd i Stockholm å ständernas vägnar.
Det var just på en sådan utskottsriksdag som man
bestämde om Elfsborgs lösen, den drygaste bevillning som
någonsin från Sverige utgått (sid. 155). Men uppoffringar
för fosterlandet voro då en pligt som gälde alla.
Konungen och riksråden skickade sitt eget silfver att
myntas, och adeln åtog sig lika bevillning för sina
under-hafvande som den hvilken utgick för skatteböndcrne.
De skatter som utgingo, voro af flerehantla slag.
De vanligaste voro: den årliga räntan, utgående i
persedlar efter olika landsorters natur, byggnadshjelp och
dagsverken till konungens slott och gårdar, inqvartering
af krigsfolk samt fodring af hästar för konungens och
hans embetsmäns räkning. Dertill kommo tillfälliga
gärder under krigstider såsom den s. k. landtågsgärdcn,
boskapspenningar, och den s. k. qvarntullen, hvilken
sedermera förvandlades i mantahpenningår. Det ser mycket
ut allt detta, och likväl yttrades om Gustaf Adolf vid
hans graf: "han kom till sitt rike med två tomma
händer, men tog icke ifrån någon med våld; utan hvad rikets
nödtorft kräfde, det lät han sin allmoge på fritt möte
veta, att de måtte sakerna betänka och efter lag hjelpa
till kronans behof."
1 lagstiftningen infördes genom Gustaf Adolfs
konungaförsäkran den berättigade grundsats, att ingen på blott
angifvelse eller utan att känna sin anklagare och med
honom ställas för rätta skulle kunna fängslas och dömas
samt att ingen, som i rikets tjenst var anstäld, skulle
kunna från sitt embete skiljas eller afsättas utan laga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
