Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
NYA NE TIDEN.
gen en opålitlig vän, som vid minsta motgång för
Svenskarne hotade att blifva en så mycket farligare fiende,
som han i händelse af fiendtlighet kunde angripa
deras rygg. Dertill hade Danmarks konung under året
1640 gynnat svenska enkedrottningens flykt, hvarom
vi framdeles få tala. Men den vigtigaste punkt, hvari
Sveriges och Danmarks olika intressen manade till
strid, var frågan om upprättandet i Tyskland af ett tredje
förmedlande parti, hvilket förslag af Danmark
understöddes, men af Sverige helt naturligt motarbetades. Vi
hafva redan nämnt, huru Arnheim sökte verka i denna
riktning, dervid understödd af Danmark, Lüneburg, m. fl.
stater. Samma bemödanden fortsattes sedermera af
hertig Frans Albert af Sachsen-Lauenburg; men tillika
började Danmark i de nu öppnade fredsunderhandlingarne
mellan Sverige och Tyskland uppträda alltför partiskt
mot Sverige och för kejsaren, allt under rustningar
både till lands och sjös. Bättre alltså förekomma än
förekommas, ansåg svenska regeringen, och
krigsanledningar å svenska sidan saknades visserligen icke,
såsom t. ex. att Danmark samma år i Sundet borttagit
sju à åtta svenska skepp, samt att det på allt sätt sökte
motarbeta Sveriges uppblomstrande handel och
fabriksväsende. På varor, som skulle passera genom Sundet
(Sverige hemtade sina flesta förnödenheter från Holland)
lades tull ända till hälften af deras värde. Skepp, som
redan vid Helsingör betalt tull och fatt fribref, fördes
tillbaka till Köpenhamn, tvungos att åter lasta ur,
hvarvid kistor uppbrötos, varor kringkastades och borttogos,
stundom utan anledning, stundom på de obetydligaste
skäl. Osäkerheten i detta fall lade sig tryckande på
Sveriges hela affärsväsen, och den skymfliga
behandlingen var vida mer, än som af ett fritt och frihetsälskande
folk kunde tålas. Svenska regeringen började slutligen
tröttna och Axel Oxenstierna yttrade: "Har kung
Kristian så länge och ifrigt åstundat krig, så skall
han få det, och det med besked."
Danska riket var vid denna tid farligare genom sina
bundsförvandter, än i sig sjelft. Konungens makt var
inskränkt, hans händer helt och hållet bundna af rådet
och den mäktiga adeln. Folket var förtryckt af adeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
