Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRMYNDAREREGERINGENS INKF. STYRELSE.
ambassadören d’Ogier i Gustaf Adolfs tid besökte
riksmarsken, grefve Jakob De la Gardie på hans landtgods,
väckte det främlingens synnerliga förvåning att finna
utstyrseln der lika tarflig som på en fransk
minuthandlares sommarnöje. Inga trädgårdar eller parker med
promenader och fruktträd, inga tapeter på de hvitmenade
väggarne. — Maten framsattes utan duk på bordet och
täten voro af simplaste lergods; men hvad som brast i
bordets prakt ersattes af den mångtaliga betjeningen. —
För öfrigt var det tidens sed, att vid gästabudsbordet
bägarne i det längsta gingo laget om med en trugande
välvilja, som föreföll främlingar besvärlig. — Drottning
Kristina uttalade oförstäldt sitt misshag öfver denna osed,
samt yttrade vid ett tillfälle om rikskansleren, att han
var måttlig blott så mycket, som man kunde vara det
i ett land der måttlighetens dygd var okänd.
Om adeln på grund af rikedom och anseende intog
första rummet bland undersåter, innehade den med rätta
samma rum på grund af kunskaper, bildning och
uppoffrande fosterlandskärlek. Sällan om någonsin torde väl
rikets första stånd kunnat på en gång uppvisa sådana
namn som: Axel Oxenstjerna, Jakob De la Gardie och
Per Brahe.
Främst bland dem ej blott i kraft och duglighet, utan
äfven i uppoffrande nit och fosterlandskärlek, står den
förstnämnde. Det var han, som redan under den store
konungens lifstid förmanade sina ståndsbröder, att "taga kungl.
maj:t under armarna", och i enighet och samdrägt
arbeta tör fosterlandets bästa. Samma åsigter förfäktade
han allt framgent och föregick deruti med eget
föredöme. Ofta lånade han i nödens stund åt staten
betydliga summor, vanligtvis utan ränta, och hans löner fingo
länge stå inne, utan att utfordras. 1 motsats mot Hera
af medbröderne i regeringen och rådet, försvarade han
ifrigt både kronans och ofrälse ståndens rätt mot adelns
öfverdrifna anspråk, lians exempel följdes ock af andra,
först bland dem af hans gamle bepröfvade vän, Jakob De la
Gardie. Äfven då dennes son såsom drottningens
gunstling sökte omintetgöra rikskanslerens inflytande, och i
sin mån blef orsaken till Oxenstjernas onåd, qvarstod
alltid grefve Jakob på rikskanslerens sida och hörde till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
